vet du vad jag bryr mig, inte, jag är kär i bilden av dig inte i dig

det är liksom du som sätter igång alla hennes känslor och som får henne att tappa fattningen i den tryggaste situtationen, det är dig hon dansar för, varje rörelse är för dig.
vet du vad som händer när du låter henne komma nära, hennes tankar rusar. för när du är nära är hon lycklig i sitt ovetande, om att du inte är nära på samma sätt som hon.
när hon blundar och lutar sin panna mot sin hand, då vet jag att det är du som springer i hennes huvuvd. när hon blundar ser hon millimeter för milimeter av ditt ansikte, centimeter för centimeter av dina händer, hon lyfter den andra handen och låter den vila i luften med handflatan mot himlen, som om hon väntar på din hand.
varje gång du lägger din arm om henne är det som, som att hennes värld står still, hon väntar på att du ska säga nått om att hon är vacker, eller bara hur hon mår. Hon andas inte på fjorton sekunder, och du gör inget, du säger inget, du bara kollar på henne och låter henne plågas i din tysthet.
du går din väg och nästa gång hon ser dig kysser du en annan.

för att om världen hade tänkt att det skulle bli ni två, hade det redan varit ni

kärlekshistorier, kille träffar tjej, tjej blir kär i kille, kille blir kär i tjej, tusentals, lyckliga leenden och händer hårt i varandras.
varje film, varje tv serie, överallt, kärlek, lycka, men alla andra då, de som älskar men inte blir älskade, de då, vem skriver om dem...

tre månader har gått nu, sen hon sist tänkte på honom, han med sammetslockarna och gubbskorna. två månader har gått och hon har bara tänkt på honom, han med det korta rufset och stuprörsjeansen, hennes hjärta skriker men det är ingen som hör. hon slutade springa för en månad och tre veckor sen, hon stannade bara, inte för hon sprang in i mig eller i nån annan, hon sprang in i uppvaknandet, hon sprang rätt in i det och framför henne i tankarna, var du. men felet var att du var bakom galler, någon annan hade låst in dig.

hon faller alltid fel, Lily, hon faller alltid lite fel. hon har bestämt sig för att mannen i hennes liv är denna stimulerande, kreativa och vackra personen som bara dansar in i hennes liv och sveper in hennes hjärta i sina armar. men vet du vad, när du dansade in dansade du inte för henne, du dansade för alla trånade blickar i rummet. men det var hon tog första steget, det var hon som steg fram och sa "du är det finaste jag sett" och sen den kvällen är du den ända i hennes drömmar.

vet du vad jag tror, jag tror att du vill att du ska vilja ha henne, men du är rädd, du är lika rädd som hon

ditt hjärta liksom hennes har aldrig kramats tillräckligt hårt

för att om världen varit platt hade vi alla trillat över kanten för längesen

det är det enda hon bryr sig om, hon vet precis vad hon vill och när hon något så väl kan hon inte tänka på nått annat, denna gången vet hon precis, det är allt hon vill

kan jag göra det igen, jag har så mycket att förlora

- visa ord av vis kvinna

hur kunde hon ha så fel, hon trodde att världen behövde fler som hon och han, fler av dem, tillsammans, helt galet hur fel hon kunde ha
världen är alldelses översvämmad av människor som han, idioter, känslokalla idioter, hon är arg, hon skriker, en busshållsplats mitt i natten och hon skriker, ingen hör, ingen ser.
Det är symboliskt alla handlingar hon gör den natten är för att bevisa för sig själv att världen inte bara vill henne ont. Allt är förutbestämt och det finns inget, absolut inget hon kan göra åt det. Nu springer hon igen, dem ser henne ofta springandes förbi sina fönster, alla i kvarteret där hon bor, ofta mitt i natten springer hon, runt runt i kvarteret fortare och fortare innan hon faller ihop bredvid Gustavssons postlåda, där ligger hon i säkert en kvart tårar rinner utför hennes kinder men hon ler. Hon har sprungit i två timmar nu, hennes mamma har försökt prata med henne men hon stannar inte, jag går längs gatan och ser henne komma emot mig, jag blockerar hennes väg och hon trillar in i min famn skakades av gråt, förtiotre minuter senare lyfter hon huvudet och tittar på mig och hon säger; vem har bestämt att just du ska vara så underbar?

kan du ligga bredvid henne, och erkänna din kärlek, din kärlek och din dårskap

vet du vad, världen behöver fler som oss, spontana och bekymmerslösa, öppna men ändå mystiska.
tror inte du också det?

igår tänkte jag att världen hade fått nog av oss men idag ändrade jag mig, i sekunden jag såg dig ändrade jag mig, vi är en minoritet du och jag, för vi är vi och vi är eviga.

atombomb

vinden.

vanten.

hand.

värme.

tusen.

tusen.

jag,

dröm,

kärlek.

vad ska jag göra nu, när den enda jag vill ha är du

dina läppar din hud din lukt och dina ögon så fort jag blundar vafan ska jag göra!

hon ler konstant, hela tiden, det pirrar i hennes mage och hon får panik när hon ser honom för hon tycker hon inte duger just idag. Hans leende har fastnat på hennes näthinna och han är överallt, hon skickade sms som han sa, men han svarade aldrig, kommer dem någonsin få varandra. Hon och Han dem skulle gifta sig, dem skulle leva lycklig i alla sina dagar men nu, nu är det kanske för sent, bara de närmaste dagarna kan avgöra hur det kommer bli, nu får vi vänta och se, vänta

tre minuter och femton sekunder är allt som behövs hundratals ord och tusen bokstäver, allt som behövs, miljoner rysningar över min kropp

Steget – Baby Baby Baby

hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd

jag hatar dig jag hatar dig jag hatar dig jag hatar dig jag hatar dig
det finns inget kvar, allt är borta, inga tårar, borta, nej

stop, nu snurrar det igen, fort, stop

So tie me to a post and block my ears, I can see where those orphans threw my tears,I know my call despite my faults, And despite my growing fears

ha, vet du vad, det är för sent, ha, och vet du vad, det är inte mitt fel, aldrig mitt fel, jag ska dansa genom sommarnätterna, spränga alla havets vågor och skrika högst av alla utan dig, ha!

hon frågade mig här om dagen, om jag trodde att han fortfarande tänker på henne ibland, vet du vad jag sa till henne? alltid, sa jag. jag vet inte varför eller om jag ens tror det, men jag vill tro det för hennes skull, du sa ju att hon var det finaste gud skapat och att du aldrig skulle låta henne bli fångade av någon annan, men vart är du nu? Emil, vart är du nu?

flera timmar har vi suttit här nu, jag och hon, lyssnat på "från och med du" på repeat hela dagen, ibland säger hon några meningar så som; om världen varit platt hade det varit lättare att åka överallt, eller; jag tror han har glömt att jag finns, visst sa han att han att om jag inte fanns skulle han inte vilja leva? , men om han inte finns, orkar jag leva då? Jag har inga svar kvar, jag kramar bara hennes hand lite hårdare och vilar min kind mot hennes. flera timmar, och vart är du?

om du aldrig provat hur kan du då vara säker

många kvällar har vi suttit nu, du och jag, funderar, tänker och begrundar, du och jag vi har i varje fall varandra, du är mitt allt,

det började i lördagskväll, som vanligt händer det mesta när du och jag är fulla, det är alltid då vi gör allt det där dumma. men den här gången var det inte som förut, det var inte han längre han som brukade få oss att fundera, det var inte han denna gången, ha! Nu är det en ny, jag vet att du vill ha honom, det vill väl alla, han är sådär underbar och magisk som bara han kan vara, och charmig, ja gud, charmig är precis vad han är, och han har ögon som man inte kan slita sig ifrån, du brukar möta hans blick ofta det ser jag, och ni vilar alltid där en stund båda två, vad betyder det, antagligen ingen, för jag vet att du vet att han gör så med andra, men har ni något speciellt, vem vet.
Jag hoppas det i alla fall, för din skull, ni förtjänar varandra du och han för alltid.

Cause I have other things to fill my time You take what is yours and I'll take mine Now let me at the truth Which will refresh my broken mind

nu kan du få mig så lätt

hela världen skakas av dig, när du visar dig på gatorna drars blickarna mot dig och alla vill vara din vän, dina blickar gör mig vimmelkantig och jag vet inte om jag drömmer eller om det är sant, du förtrollar min värld, men först när du tar dig ner på jorden, först då kan jag vara din vän, du flyger högre än oss andra, du går inte med oss andra, det har du aldrig gjort, du är från en annan planet,

hon vandrar på kullerstengatorna,. ännu vandrar hon, men nu har hennes steg förändrats, det är luftigare, det är längre och man kan nästan se att stegen har blivit lyckligare, hon ler nu, fast det vet du ju redan,. det såg du ju den gången ni möttes på stan, flera gånger berättade hon om ert möte, nu är det nya historer, hon pratar aldrig om dig längre, sist vi träffades va det om jonathan, hon var glad, han hade sagt att hon var värdig, att hon var det vackraste och att hon förtjänade allt, han menade det, det vet jag för jag känner honom och han älskar henne, han har alltid älskat henne, han älskar henne för han är hennes bror, du vet vem han är, han älskade dig med innan du krossade henne, jonathan har ett öppet hjärta men han kan inte se någon göra henne illa utan att bry sig, och det har du säkert märkt,

för många tomma ord, för många intetsägande blickar, för mycket du för lite jag, mest jag, nu är det slut

hon springer, när hon började springa var det ljust, nu är det mörkt, hon vet inte längre vart hon är, långsamt ser hon sig omkring, utan att stanna, allt hon ser är väggar av träd, tallar, granar, ekar, en mur runt henne, hon är fast,
plötsligt stannar hon upp, benen viker sig under henne och hon trillar mot marken, hon trillar och det känns som om hon aldrig slutar att falla, marken har öppnat sig under henne, vad är det som händer?
hon rycker till, hon är inte ensam nu, en man, kille, en yngre kille står böjd över henne, han ser på henne som om han sett ett spöke, hennes ögon möter hans och dem stirrar på varandra en lång stund, hon känner honom, han är hennes pojkvän, hon sprang ifrån honom innan, hon minns nu, allt kommer tillbaka i hennes minne, hon blev arg, han sa att hon inte längre älskade honom lika mycket som han älskade henne, det är sant,

när hon vaknar nästa gång ligger hon i sin säng, Kalle sitter på sängkanten, han har gråtit,
hej, viskar hon,
han ser på henne men säger inget, en tår trillar över hans kind, han försöker le, men det blir bara en konstig grimars,
hon tar hans händer i sina, vad hände? frågar hon, hon har glömt allt igen, vad är det som har hänt?
du älskar mig inte, säger han tyst med ihopbitna käkar,
hon sänker blicken, visst minns hon, hon minns vartända ord hon sa till honom, smärtan i henne bränner, hon vill inte se honom såhär, hon vill inte göra så mot honom, men det är sant, hon älskar honom inte mer.

du säger att jag skrämde bort dig, men du var ju aldrig här

tretusenåttahundranittiofyra minuter, tvåhundratrettiotretusensexhundraförtio sekunder, nio veckor, sextiofyra, snart sextiofem dagar,
sen jag såg dig, sen jag såg din rutiga skjorta och dina solblekta seglarskor med randiga strumpor i, två månader, mer än två månader, vart är du? jag känner inte dig längre, jag kan inte minnas hur du ser ut, inte exakt, jag minns dina drag, och din profil, tydligast den som du har när du sover, när din kind pressar din mun och näsa, du är så söt när du sover, jag spederade timmar, tittade på dig när du sov, granskade varje millimeter av ditt ansikte, din rygg, du har en fin rygg, den finaste. Minns du när jag väckte dig genom att bara nudda över din rygg med fingertopparna, du är så kittlig, och du vaknade dirket, tog tag i min hand och drog runt mig, kysste mig i flera minuter, jag tror inte du sov, jag har tänkt på det, du gillade nog bara att få mig att tro att du sov, du ville ge mig dem sista minuterna att ta in allt, kanske tog du med in, in mig, ta in mig, sextiofem dagar, sextiofem dagar av smärta, tårar, lycka balandat med sorg, vart är du? jag saknar dig varje dag, minnerna av dig suddas ut nu, fan, kom tillbaka, vart är du nu?

jag river ut, hjärtan ur papper, river isär dem och kastar i soptunnan, dem är du

vi lider av samma sjukdom hon och jag , och vet du vad, det är du. vi har delat mycket hon och jag vi har delat saker och vi har delat smärta, och vet du, det är du. om jag hade kunnat ge dig all den smärtan hade jag kastat den över dig, tatt den och hällt den över hela dig, plastat in dig och aldrig låtit dig ungå den, du sa att det var annorlunda, du sa att nu är det inte som förut, men vad är det som händer då? vem är du? vad är annorlunda? du? aldrig.

jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

jag har inte kvar skjortan jag fick för att den doftade som dej, jag brände den, förlåt,

det var en tisdagsmorgon, jag skulle till jobbet, du låg i sängen och retade mig för att mina arbetskläder, du retade mig ofta, men jag tycket om det, det var liksom en del av oss, jag tog ditt underbara ansikte i mina händer och kysste dig, du log mot mig, det var en kyss som sa; jag kommer kyssa dig för evigt

det var vår sista kyss

ditt namn ska inte längre jaga mig, du ska inte längre jaga mig, slut

det var dumt, jag tar tillbaka allt, allt, tillbaka och sen börjar jag radera, milliimeter för millimeter, går och går, femton meter, raderar, fyra gathörn, raderar, sju sandkorn, raderar,

jag är klar nu, och jag har raderat det mesta, jag känner mig lättare, nu, nu är du är raderad, hejdå, hej, aldrig mer, nej, hejdå

det här är, så fel

allt flyter ihop, till en tung, hård, mörk massa, som omsluter sig runt oss, fångar oss och trycker ner oss längre och längre, djupare, tack

hon är kär nu. kärare än någonsin nu, det är dej hon är kär i, det vet du, du vet det för jag sa det till dig, jag visste att du skulle bli glad, så jag sa det till dig idag, innan när vi gick brevid varandra och pratade som bara du och jag kan, du frågade och jag kan ju inte ljuga när du frågar mig någotm, du märker det direkt, jag märker om du ljuger också, din ena mungipa drars lite uppåt och det rycker i din vänstra ögonvrå, jag ser det, därför ljuger vi aldrig du och jag,

hon ligger brevid mig i sängen, vi stirrar i taket, ingen har något mer att säga, han är här nu, hans närvaro är så tydlig fast den inte finns, han är överallt, tack

Jag vet nu, du behöver inte låtsas mera, jag vet allt och nu är det för sent, jag tänker fortfarande, mycket, men snart är allt borta, det känns så, varje timma försvinner du, lite längre bort, tack

Now all your love is wasted? Then who the hell was I?

hon brukar berätta för mig, om dig, och första gången ni träffades. Flera gånger har hon berättat, oftast när hon varit full, då blir hon alltid lite mer pratsam. Det är så fint när hon berättar, för hon ler, hon ler alltid när hon berättar om dig. Jag kan den nu, kvällen, in i minsta detalj kan jag den nu, för hon berättar och varje gång minns hon nått nytt, ett ögonkast eller en beröring. När hon berätta så blir jag glad, för hon verkar, liksom, glad ändå, för att få ha träffat dig, för att hon fått lov att vara din för ett tag, för att du ville ha henne.
Hon verkar glad, förstår du det?
Jag försår inte det, jag gör inte det, det finns ingen förklaring, det kan inte, hon låter dig vara, hon ser förbi alla dina små fel, alla misstag och all smärta du orsakat henne. Gång på gång verkar hon inte bry sig, hon förlåter dig, hon borde inte, hon borde inte.
Förstår du?
Du är inte värd det, förlåt, men jag tror du vet vad jag menar. Du har stampat på hennes värdighet och suddat ut bit för bit av hennes lycka, bit för bit av henne, och jag hatar dig för det.
Du, hon mår bra nu, bättre, men varje gång hon hör ditt namn eller ser någon som liknar dig, rycker hon till, sedan stelar hon till och drar sig tillbaka, som om hon funderar på vad som gick fel, vad det är för fel på henne.
Fast felen mest är hos dig, jag menar inte att allt var ditt fel, men du borde vetat bättre. Hon är skör, som en porslinsdocka, hennes hjärta är inte lika starkt längre, det borde du sett.
Förstår du?
Fast hur skulle du kunna veta, ni kände ju inte varandra så bra, det sa du själv, hon är en gåta, till och med för mig. Hon har svårt att öppna sig för folk och låta dem komma henne nära, hon är rädd för att bli sårad, men om det är något hon verkligen vill, då är det som om hon stänger allt, hon bara kastar sig, handlöst, ut, eller kanske in i det. För många skrik, för många sömnlösa nätter, för många timmar med min arm om henne när hon skakat av gråt, jag förstår henne, men samtidigt inte. Jag vet inte, jag förlåter dig inte, hon kanske gör det, igen,

du finns i mina drömmar när jag sover,

jag minns den där veckan, den veckan det kändes som att du inte fanns, som att du helt plötsligt försvunnit från min planet, från mitt tankemönster, jag minns den veckan och jag ler, det var en vecka utan tårar utan smärta utan tvivel, dem dagarna var de finaste jag haft, förutom den kvällen jag fick vara din på riktigt, när jag fick visa mig öppet, fritt, när jag fick vila i dina armar och när jag fick dela en bit av mig med dig, den kvällen kommer jag aldrig glömma, men den är över du, när alla veckor känns som den veckan, när den kvällen inte längre är den bästa eller om den blir förnyad, det är då jag lever igen

hjärtan av papper sönderrivna seglar i luften från en balkong

tre, tre små jack har hon i sin panna, tre små ärr, varje gång hon ser dem tänker hon på dig, när hon drar sina fingertoppar över dem hugger det till i bröstet och hon vill ingen heller än att hennes fingarar vore dina, hon tänker på dig, varje gång

hon vet att det inte var hennes fel, eller ditt fel, och kanske inte ens dem där killarnas fel. det var slumpen, det obestämda som avgjorde hennes tid, men trots det är hennes liv lite sämre nu, nu när du varit i det och valt att lämna det, nu när du hade tagit hennes hjärta i dina händer och sen kastade du det, som om det vore glasspapper, din mes, din, ditt svin, fy fan, hon gråter nu, ofta, oftast för dig, det är dina tårar, hon kan inte se dig nu, ditt ansikte har suddats bort från hennes näthinna, hon känner bara, din hand i hennes, din smekning på hennes mage, dina andertag i hennes öra, det är allt, du finns i henne, men din bild är borta, du är inte där, bara rästerna av din hud, dina andertag, dem finns, dem finns så djupt inom henne, kanske för evigt,

även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur från och med då Från och med du,

sista nu, sista tårarna, sista tankarna, sista kärlekskänslan, sista nu, sista allt,
hon tittar runt sig, gatan är tom, klockan slår 01.00, gatan är tom nu, för två timmar sen var alla påväg till stan, nu är hennes gata tom, inte en människa, hund, eller kråka, en och annan mygga surrar runt hennes huvud, irriterat viftar hon bort dem, hon tänker, tänker på honom, fortfarande, men hon tänker att det är sista gången, hon drar ett bloss på sin cigarett och blåser försiktigt ut röken som om hon blåste ut honom ur sig, hon tänker att detta är han, han som skulle älska mig, nu fångar vinden han, ur henne och ut i universum, hon sänker blicken mot marken, en tår trillar från hennes kind, hon ser hur den faller och ger ifrån sig ett svagt ljud, hon ler, sista tåren, nu är han borta, hon är fri nu, han har lämnat hennes kropp, för alltid, sista tanken, hon tänker, jag hade kunnat älska den killen, men det får bli i nästa liv, sista kärlekskänslan, hon älskar när hans locker kittlar henne i ansiktet, dem kommer aldrig göra det igen, inte i detta livet, sista nu, hon känner känslan av kärleken, den tunna locken som smeker över hennes ögonlock, hon känner det för sista gången, nu är hon ren, tre tårar faller till marken, hon fångar den sista i sin hand och blåser bort den, sista du

you can't break my broken heart

vet du vad hon tror, hon tror att han är rädd, rädd för att vara sårbar, rädd för att våga öppna sig för någon, rädd för att vara två, rädd för att allt ska ändras när det inte bara är han, utan dem, han är rädd, hon är också rädd, hon tror att man måste vara det, dem är bara arton år hon och han, då är det okej att vara rädd, allt i livet, allt nytt är lite skrämmade, mer än annat, skrämmande att vara kär, skrämmande att låta sig delas med någon annan,
hon har färgat håret nu, färgat det i en annan färg, för att bli någon annan, hon har färgat det för att hon trodde att det skulle ändra henne, men hon är hon, fortfarande, hon kommer alltid vara Lilie, utan eller med honom, kommer Lilíe vara Lilie, hon gillar sig själv, för det mesta, hon gillar honom också för det mesta, men gilla är inte tillräckligt, det är långt från tillräckligt, för mycket, för lite, för lagom, mellan är inte nog,
dem är bara arton år han och hon, kanske är det lagom, kanske är det för lite, ingen vet, men det dem vet nu är att tiden inte är inne, den är inte nu, nu är inte idag eller imorgon, kanske inte om några år, kanske aldrig, men inte nu, nu är inte 2010, 10 juni, 18,09

You said you'd be there for me In times of trouble when I need you and I'm down It's from my side pure love but I see lately things have been changing

hon går rundor på stan, runt runt i cirklar, förbi hm vidare mot espersso house och cubus, hon kollar in i skyltfönstrena men ser inte vad dem innerhåller, hon bryr sig inte, hon orkar inte bry sig, hon går bara, ibland rycker hon till för att hon ser honom gå förbi, eller hon tror att det är han, men nu har hon gått i snart fyra timmar och inte en ända gång har det varit han som gått där vid hennes sida, det är bara en illusion, hon lyfter blicken som om hon tittar på honom, men han är inte där, där är ingen, tomt, platsen bredvid henne på 01.17 bussen är tom, han kom aldrig, han ringde inte, han var aldrig där, kanske var det inte meningen att han skulle var där vid hennes sida, det var, ja nu vet hon, hon bestämde det precis, nu precis, han ska inte vara där, platsen är bättre tom en fyllt med förtvivlan och ångest, nu är det bestämt, klargjort och inget kan ändra på det nu, tomt är det bästa,
hon ler, kollar ut på skogen som susar förbi, hon ser en kvinna på nattpromenad med sin hund, hon ler, från tårna till hårfästet, musiken i hennes öron, ger henne styrka och nu är hon fri, platsen är tom men hon har aldrig kännt sig mindre ensam, det är bättre så, nu, hon tänker högt och säger tyst för sig själv; du kommer alltid ha en liten plats i mitt hjärta, några millimeter, men det är allt du får, allt du är värd, allt,

have you ever been alone in a crowded room when I'm here with you

jag minns en kväll i april,vinden hade ännu inte blivit varm och regdiset låg som en hinna över den annars så vackra staden, detta skulle kunna vara som vilken kväll som helst, men det är det inte, det är en mycket speciell kväll i två människors liv, man skulle kunna säga att det var början på något helt fantastiskt, det var vad dem trodde, eller en av dem i varje fall. det hade börjat som vilken annan kväll, med ångest panik och stress, för henne, för hon som aldrig kan vara lugn, för henne var det som vilken annan kväll, i början, men senare, när hon träffade honom i folkvimlet, i den sekunden, visste hon att hon var hans, men hennes hjärta kunde inte sluta att slå oroliga ojämna slag, hon stod tätt intill honom som för att se till att han inte försvann från hennes sida, hon kramade hans hand hårt som om han var påväg därifrån, men så var det inte, han ville vara där, det var vad hon intalade sig i alla fall, hon vågade inte tro något annat, hon sökte hans blick flera gånger som för att se att han såg henne, som för att få bekräftelse på att han ville var där vid hennes sida, som ännu en bekräftelse, hon var berorende av dem, en blick, en hand, en kyss på hennes kind, utan dem var hon aldrig säker, utan hans ord i hennes öra, hans arm om hennes midja, hans andertag mot hennes nacke, utan dem var hon aldrig säker, orolig, nervös, osäker är ordet som passar in eller hur, hans bekräftelse var inte stor nog för henne, den betydde ingenting egentligen för hon trodde inte på den, hon trodde inte på honom, och vet ni vad, hon hade rätt, hans bekräftelse fanns aldrig, den var inte där, hon hade vara inbillat sig alltihopa, han var en lögn, en fantasi, en illusion, han var aldrig hennes på riktigt han var bara en skugga av vad hon trodde han var, den hon trodde han var, hon hade fel, igen hade hon fel, fler gånger än vad fingar du har på din högra hand har hon haft, fler fel än rätt, fel, nu vandrar hon där igen, på tomma gator fyllda med folk, ensam i rum med tusen andra, nu vandrar hon där igen, Lilie, flickan med sammetskor och rosa kinder, flickan med drömmarna i sina händer, nu går hon där bland alla, men ensam, igen, igen och igen

för varje minut, flera minuter, du är här, i min hand

du vet när hon sa det där, det där om att hon älskar dig, hon menade det, det förstår du va?, hon pratade från sitt hjärta när hon sa att du var allt hon drömmer om, du vet det va? hon vet precis vad hon vill ha och det är dig, du känner de väl? hon är kär i dig, hon älskar varje millimeter av dig med varje millimeter av henne, det ser du väl? det är med dig hon vill spendera sina dagar, varje dag i alla fall i hennes tankar, det vill du väl? det är dig hon kommer tänka på när hon hör den där låten på radion, det är väl så? förstår du inte att det är dig hon tänker på i hemlighet och i evighet, det förstår du väl?

för världen vill inget annat än att se er tillsammans, världen vill bara se er två lyckliga, hand i hand vandrandes nerför gatan med solens strålar i era ansikten, det är det ända den vill att se er två, ni två, ni, för evigt

flera sidor nu

du äcklar mig, du äcklar mig med din fasad, ditt leende och din attityd, du äcklar mig, jag tål det inte, vad är grejen, kom ner, kom ner till oss andra, var med oss, vem är du, vem är det du försöker vara, jag ser det inte, det är för många av dig, vem är du,

vem?

inte mer, nej, inte mer, stopp

i didn't mean to hurt you

solen skiner och det är sommarvarmt, du har allt, du är allt, vem är du, för många, för många tomma blad, tomma rader utan ord, utan innerhåll, för många tomma rader, du kan inte fylla dem, du kan inte komma på de rätta orden för att fylla dem, du kan inte säga nått, du vet inte vad som är rätt att säga, vad som kan fixa allt, du kan inte fixa det nu, det är för sent nu, vad du än säger nu är det för sent, för många tomma rader, för lite ord ur din mun,

du formar dina läppar, som om du skulle säga något, som att du nu hade kommit på det ultimata orden, men du stänger dem igen, och vänder ner blicken i ekbordet, jag ser frågande på dig, men du vågar inte möta min blick, du vågar inte se på mig, det är för sent tänker jag, nu är det för sent, han hade sin chans, men nu är det för sent,
blåmärkerna på min rygg gör ont när jag lutar mig mot de svarvade ryggstödet, jag reser mig, går ett varv i köket, jag reste mig för snabbt, huvudet snurrar och jag trillar mot golvet, du hinner upp mig, du fångar mig i dina armar, där sitter jag, gråtnade i din famn, med näsan djupt i din halsgrop, du luktar trygghet och närhet, men trots det är du så långt borta, dina armar ber mig att förlåta, dina andertag ber mig förlåta, du ber mig förlåta, jag är förstörd, du förstörde mig, dem förstörde mig, jag vet inte nu, nu vet jag inte, nu är det för sent

you don't feel the pain I feel

brännbollsträ, brännbollsträ, kärring, hårda, träiga, slag mot din panna, flera, ett, två, flera, aj, smärtan är värre än den när hjärtat krossats, smärtan är värre än när han sa att du var en fin männskiska men inte för han, smärtan är värre än när din mormor dog, smärtan är ihärdig, ilande, blodet rinnder ner för din panna, som tårarna han torkade från din kind när han lämnade dig, smärtan, smärtan kan inte beskrivas med ord, den är värre än allt

vi kallar henne Lilie, Lilie, med sammetskjol och tusentals fräknar på näsan, just nu blandas fräknarna med regn, blod och tårar, just nu gnids sammetskjolen i löv, lera, och gräs, nu rinner maskaran från hennes ögon, nu försvinner hennes ständiga leende och byts mot blåa, svullna, spruckna läppar,

Lilie, vårsolen lyste i ditt ansikte, värmde dina ljusa lockar och ditt leende smittade av sig på alla när du gick förbi, men allt bra kan inte vara för evigt, och i ditt fall var det sant, smärtan såg dig och bestämde sig för att du var den som skulle få uppleva den, ikväll,

hon springer, springer igenom skogen, springer för att han, han som skulle älska henne, han som hon skulle älska, sa nej, sa nej, det är inte dej jag älskar, nej, jag kan inte säga det till dig, det går inte, vi synkar inte, märker du inte det, du är inte dig själv med mig, vi kan inte vara tillsammans mer,

det hon trodde var sant, var fel, det hon trodde var det hon verkligen visste, visade sig vara fel. i alla fall för honom, hon skrek på honom, tårarna strömmade för hennes kinder och i hjärtat värkte det som tiotosentals knivhugg, hon var krossad, han hade krossat henne, nu springer hon, springer, fort, dem ser henne, tre killar i en minvan, dem ser henne, hur hon springer, dem är ondska, dem är allt vad ondska är,

nu känns inte slagen längre, nu känner hon inget längre, smärtan är för stor för att få plats inom henne och snart är det över, snart är det över, tänker hon, snart måste hon inte leva längre, snart känns det inte mer, snart

the wind of change

pappeslappar, rektangelformade, färgglada pappeslappar, dem finns, men ändå inte, det är bara ett ting, ett ting du behöver för att leva, ett ting du måste ha för att orkar vara vid liv, ting



bara för att världen tvingar dig att vara en person, betyder inte det att du måste vara så, du måste inte bara så, det är den starkaste som segrar, den som vågar vara sig själv, det är den som vinner, du vinner inte, det är inte du som vinner nu, nej, inte du

bara för att du tror att det är sant, behöver sanningen inte alltid vara det du tror att den är, detta är inte sanningen, sanningen och säga så vet ingen den riktiga sanningen, det är svårt, det där med rätt eller fel, det är svårt, svårt att veta vem som är sann och vem som är falsk, vem vet egentligen, vem kan veta,

men jag har slutat bry mig, slutat lägga ner tid på att bry mig, slutat, det är nog nu, nog med fakta, analyser, funderingar, det är slut nu, end, over, finito,

du vet att nu, nu har jag börjat vara där, där jag är, jag har börjat vara här med er andra, jag lever nu, nu lever jag, fantasigatorna börjar suddas ut och ersättas med gator, gator med hus, träd, och asfalt jag kan ta på, kullerstenen är mjuk mot min handflata, den är varm av solens strålar, eller blöt av regnets droppar, den är ingen fantasi nu, den är verklighet

livet i en ask, en ask med små blåa roser på, ett liv i litet

det är som en fjärli, en mystisk fjäril som glider i en svag sommarbris, den flyger en bit, landar på en maskros, en fjäril som flyger,

"en flicka, i tyllkjol, hon flyger inte, men hon svävar ändå, i små sammetsandaler, på en sommarvarm kullerstensgata svävar hon, hon glider med luftströmmarna, i handen har hon en bukett vilda blommor, förgätmigej, präskragar och blåklockor, blommorna ska hon ge till han, honom som får henne att sväva, han med ögon i skogens färger och randig skjorta, han som alltid får henne att le, han som förvandlar henne till en prinsessa varje gång han håller henne i sin hand, det är till han, hon ska ge sina blommor, sitt hjärta och alla sina tankar, nu springer hon, hon kan inte gå mer, det spritter i hennes brunbrända ben, och hennes hjärta slår fortare än aldrig förr, det är inte för att solen skiner ovanför hennes huvud, eller för att hon hade två fel på matteprovet igår, det är för att hon, idag, den tionde dagen i den sjunde månaden, denna dagen, det är denna dagen hon ska berätta för honom, det hon alltid kunnat säga men aldrig vågat, det som är sanningen, det ända hon verkligen vet just nu, att hon älskar honom,"

det är nostalgi, att med en liten, liten ponny ge sig ut i sommarskogar under solens stålar, att galoppera i ett hav av sammetsgräs och flyga över grenen som vinden lagt över grusvägen, det är nostalgi och bommul för själen, nostalgi

I told you to be patient

det går bra nu, världen har slutat snurra för fort, nu snurrar den bara lagom, lagom, sansat stabilt, eller kanske inte stabilt inte ännu, men det är när nu, det är bara centimeter kvar nu, det är bara några få centimeter, ja, nu är det snart där, snart

det är inte dina ord, eller mina, eller hans, hennes, det är en sång, en melodi ett ljud, i ett speciellt tonläge, det är en melodi,

takten, slagen, vibrationer, det är orden, melodin, orden, vibrationen, ger mig kraft, vilja, drömmer, liv, det är musik

utan ord, med ord, en natt, flera taktslag, hjärtslag, kyssar, flera, mest drömmar, mest liv, mest

det är inget sammanhang, det är ingen mening, det är inget egentligen, inget om, inget nu, det är bara promenader på kullerstensgator i natten, det är bara en natt, flera hjärtslag, en natt, en kyss,

det regnade idag, och det finns en mening med det,

inget vet varför, eller jo, man vet varför, men inte riktigt, det är lite som att världen är rund, vi vet det, men inte riktigt, det är overkligt , eller nej, det är inte overkligt, men det känns ju inte, det känns inte att den är rund, det syns bara, på miljoner mils avstånd, det känns inte, inte alls,

om du bara visste, om du vet, nu är jag fri, nu är jag lycklig, nu idag är jag glad, kanske inte imorgon, men på fredag, kanske inte om två timmar men nu, men inte om tio minuter, men om fem, ingen riktigt vet när,

jag svamlar, jag talar i nattmössan, men det är så, jag är inte tydlig, jag är en otydlig tjej, en runt vandrare, ja så är det,

det är nu det händer, nu det väner, nu jag känner att allt börjar falla på plats, det är nu

det är inte alltid allt blir som jag vill, men jag fixar det, det är inga problem, jag klarar det, det är nu

det är inte bara du längre, det är inte du alls längre, det är jag, bara jag, inte du, det är jag, och det är nu

det är vi nu, vi mot världen, det är vi nu, ni och jag, vi alla mot allt, det är nu

det är idag, idag fann jag troligtvis mitt nya hem, jag ska fundera tills imon, men det känns så rätt, det är nu

det är idag, idag jag finner något, det är nu, denna veckan, jag drömmer, och drömmen kan bli sann, det är nu

jag lär mig att leva med det, med smärtan, ångesten, oron, jag lär mig att leva, leva utan liv, jag lär mig att hantera det, jag lär mig, långsamt

i tid och evighet, för alltid, jag vet inte, det är för mycket, det snurrar för mycket, jag vill, jag vill, jag vet inte

för mycket, för snabbt, stanna, stop

för vem, för vilka, för mig, var är smärtan, vems är smärtan, vem är smärtan, vem,

du förtjänar mig inte, du förtjänar inget, jag hatar dig, du är luft för mig, du är vakum, du är ingenting

jag önskar det var så

go found another lover

det är dem dagarna man minns, de dagar som faktiskt levdes, idag en dag, jag levde, i vilket fall några minuter här och där, jag levde där, ibland

du vet, det är inte alltid jag är här, med er andra, du vet ibland så är jag bara inte där, jag är någon annan stans, men inte här,

du vet, jag är en drömmare, en vandrande dröm, en drömmande vandrare, jag vandrar inte alltid i livet, drömmer

du vet, jag saknar dig, ibland, eller kanske inte så mycket dej, men tanken på dig, en hand i min, en kyss på min kind, kärlek, ibland saknar jag den

inte så mycket dej, utan tanken på dig, att få lov att tänka på dig, det saknar jag , även om dem tankarna mest orsakade smärta, men ibland

du vet, jag kan inte bestämma mig, jag är en funderare, en analyserare, en förvirring, jag vet inte, det är en mening använd mer än tusen gånger, jag är en jag vet inteare, jag är en förvirring

du vet, ibland sker saker av en anledning, ibland av en bra, ibland av en dålig, men jag förvirrar vidare på slingriga fantasigator, med eller utan dig, vad spelar jag för roll,

det är ändå bara en dröm

det är när jag inte har något att göra jag faller i drömmar, irrar runt på abstrakta platser och dansar okontrollerat, det är när jag har en minut att spendera på ingenting, det är då jag drömmer

mina senaste inlägg har som ni kanske märkt handlat väldig mycket om drömmar och illusioner, kanske är det för att jag drömmer väldigt mycket just nu, eller kanske är det för att jag lever i en dröm, jag önskar bara att det var en lite trevligare dröm,

tanken har slagit mig, tanken har smygit runt lite i min hjärna, den har funnits där ett tag nu, tanken, tanken som får vi att leva, tanken som håller mig vid liv, den tanken handlar inte om mig, eller om dig, den handlar om allt,

jag kan släppa allt och låta mig falla, jag kan strunta i att leva, jag kan göra det, men vad tjänar det till, vem är lycklig utan liv, vem skulle bli lyckligare utan mitt liv,

dagar går och imon är den dagen, den första dagen av två som kan förändra mitt liv, det är den dagen,

och jag är redo!

du ska bort

det är inte världen som är ond, det är jag som inbillar mig att den är det, den vill mig inget illa, egentligen,

det är inte världen som är ond, det är du som är det, det är du som är orsaken till min smärta och att världen inte verkar god, det är du,

långt bort, bort

de senaste året har jag inte levt, de har levt mig,

måndag, i trans, tisdag, drömmar, onsdag, liv, torsdag, glädje, fredag, dans

du är inte dagen som passerar, du är inte drömmen jag drömde, du är inget, du finns inte, syns du inte, finns du inte, eller är det så

en illusion, den syns inte, finns den

finns, finnas, fanns, fin

det är med facit i hand, du vet alla svaren

det är inte färgen på ditt hår, storleken på din blus eller skorna du använder, det är leendet du ler, skrattet du skrattar och hållningen du bär,

låt oss räkna, räkna dagar, månader, år, låt oss räkna, eller låt oss inte räkna, låt oss sätta oss ner, fundera, överlägga och begrunda,

vad är meningen, vad är viktigt, vem får lov att förstöra din framtid, vem är så mycket värd att henom får lov att förstöra ditt liv,

svaret är enkelt, ingen, ingen är värd så mycket att henom får förstöra, du får sörja och deppa men låt dem inte förstöra, låt ingen göra det,

du är starkare än du tror

fact

måste acceptera, måste inse, måste förstå, att du aldrig kommer bli min, att det är över, nu är det sant, sant att du bara var en illusion, en dröm, min fantasi, jag vet inte vad som är bäst, att radera dig, att få bort din bild från min näthinna, från mina tankar, jag vet inget, och jag vill inget veta, jag önskar du slutade existera, det hade hjälpt, kan du göra det för min skull, för jag vet inte hur länge jag kommer orkar existera om du gör det utan mig,

jag kan inte leva med dig, jag kan inte leva utan dig, jag sprängs

du spränger mig i tusen delar och jag kommer aldrig bli hel igen, du har sprängt mig,

samtidigt, du och jag

om jag försvinner, så försvinner du med, var de sant, det du sa, om jag dör så dör du, att det var ditt fel, var det sant,

finn fem fel, finn tusen fel, finn alla fel, jag finner bara fel, allt är fel, varför är allt så fel,

jag vill hitta rätt, vadra igen, sväva på moln, kunna andas igen,

dina ord i natten, är dem ända som inte når in,

jag vandrar inte som ni andra, jag lever inte som ni lever, jag är inte här, jag var aldrig här, jag är bara en illusion

detta är inget kärleksbrev

om du bara visste, om du bara kunde veta, om du bara kunde känna något, du ser mig inte, du ser ingenting, du vandrar i en tunnel utan ljus, du vinglar på fantasigator, du vandrar inte med oss andra, du vinglar, du trillar,

jag å andra sidan, vandarar inte alls, jag drömmer, drömmer om ett liv i perfektion, jag vandrar på illusioner, på tomma trappsteg, jag vandrar inte

It's not that I don't understand you
It's not that I don't want to be with you
But you only wanted me the way you wanted me

" vi behöver prata"

det är precis vad du och jag behöver, ord mot ord, dina tankar mot mina,

du är min illusion, mina drömmar, drömmar som aldrig kommer bli verklighet, så varför fortsätta lura mig själv, varför fortsätta tro, det är bortkastad tid,

du är min illusion, du är min dröm, en dröm som aldrig kommer bli verklighet, du är och kommer alltid förbli en förhoppning,

illusion.

måndagstankar

somliga dagar passerar i det tysta, de har inte rikitg existerat inte riktigt levts. ibland brukar jag funderar på vad jag egenligen gör här, hur det kom sig att jag blev jag och världen blev som den blev. det är som att mitt liv lite går av sig själv, som jag inte kan styra vad som händer och jag inte kan kontrollera mig själv, på något sätt känns det som att någon styr mig, du styr mig, ni styr mig, han styr mig, varför styr ni mig? konstigt, jag vet inte.

mitt rum har sju hörn, sju, och du finns i alla, du finns överallt, du är allt,

vi är bara sjutton år, sju, vi vet inget om kärlek du och jag, vi vet ingenting, vi måste lära oss lära oss om livet tankar kärlek, vi måste, ihop.

någon dag kommer vi alla falla, en dag kommer den starkaste falla till golvet i tårar, någon gång kommer det hända dig, det har hänt mig, mer än en gång, flera gånger, mest på grund av dig, dig, och mina känslor, mest på grund av mig, mig och dina känslor, mest på grund av mig, mig, och mig,