så länge du är med mig

"bli inte kär i mig"

du driver med mig, att säga så är fan detsamma som att be om att hon ska bli kär. 

Hon har alltid varit lite trotsig den där Lily, hon ända sen hon va liten alltid gjort det motsatta. 

men det sjuka är att hon känner ingenting. Lily, med känslorna utanpå känner inget. Det enda hon känner är ett bekräftelsebehov, ett sjukligt starkt bekräftelsebehov från honom. 
Hon kan väl även erkänna att hon gärna haft hans kropp för sig själv. Tanken på att han kysser någon annans läppar, den tanken stör henne. Men det är ungefär där det slutar. Hon inser att ifall hon väljer att ha han för sig själv kan inte heller hon få någon annan. Vad händer då med G, och K, och D, vad händer då med deras kyssar och deras kroppar. Ska hon lämna dem till någon annan då? 

hah hon flinar för sig själv, vilken hora hon låter som nu. det är hon förstås inte, nej hon är bara som hon är Lily, känslorna utanpå med många påväg innanför. 

hah hon skrattar för sig själv åter en gång då hon inser vilket litet ego hon är, för helst hade hon velat ha både, D, G, K och R för sig själv. Bigami kanske är hennes grej. fast en exlucive sådan,. där hon fick alla. det hade nog varit en bra ide, för det kan ibland krävas en fyra mans krafter för att tillfredsställa hennes behov. ett rovdjur med starka lustar, det är Lily det, med känslorna utanpå och ett bubblande inre. 

hon vet att kär det kommer hon inte tillåta sig att bli. 
sårad, möjligt. 
Hon är en sargad själ som lätt tappar festet, gör hon det kan vad som helst rubba hennes värld. 
Lily är, hon är en fantastisk person, en mystisk och finurlig person som jag ibland undrar någonsin kommer låta någon in under hennes känslosvallande skinn. 

vill känna dina andetag mot min hals och veta, att de bara är mina

nothing like you and me

nu är hon där igen, tillbaka där hon började för många år sen. på osäkerhetsnivån. tvivlande, grubblande, ensam och tårögd. hon är en sarjad själ, hennes hjärta har nötts i kanterna lite för många gånger för att bara vara 19 år, hon är inte längre den där lilla tjejen med skrapsår på knäna, rött rufs och tusentals fräknar. tjejen vars enda bekymmer va att hinna både rida och kolla på senaste avsnittet av greys anatomy. flickan utan nött hjärta och sarjad själ, hon är den nu, den med känslorna utanpå och styrkan endast i lilltån. men hon lever, det är det hon gör och det med råge. hon är livet, lily, hon är gnistorna som får människor i hennes omgivning att flamma upp, hon är de tindrande ögonen som möter dig på stan och den varma handen som håller i dig när du är vilsen rädd och ensam. stark åt andra, det har hon alltid varit bra på, för bra på. 
fantastisk, underbar, vacker,
 ingenting.