hjärtan av papper sönderrivna seglar i luften från en balkong

tre, tre små jack har hon i sin panna, tre små ärr, varje gång hon ser dem tänker hon på dig, när hon drar sina fingertoppar över dem hugger det till i bröstet och hon vill ingen heller än att hennes fingarar vore dina, hon tänker på dig, varje gång

hon vet att det inte var hennes fel, eller ditt fel, och kanske inte ens dem där killarnas fel. det var slumpen, det obestämda som avgjorde hennes tid, men trots det är hennes liv lite sämre nu, nu när du varit i det och valt att lämna det, nu när du hade tagit hennes hjärta i dina händer och sen kastade du det, som om det vore glasspapper, din mes, din, ditt svin, fy fan, hon gråter nu, ofta, oftast för dig, det är dina tårar, hon kan inte se dig nu, ditt ansikte har suddats bort från hennes näthinna, hon känner bara, din hand i hennes, din smekning på hennes mage, dina andertag i hennes öra, det är allt, du finns i henne, men din bild är borta, du är inte där, bara rästerna av din hud, dina andertag, dem finns, dem finns så djupt inom henne, kanske för evigt,

även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur från och med då Från och med du,

sista nu, sista tårarna, sista tankarna, sista kärlekskänslan, sista nu, sista allt,
hon tittar runt sig, gatan är tom, klockan slår 01.00, gatan är tom nu, för två timmar sen var alla påväg till stan, nu är hennes gata tom, inte en människa, hund, eller kråka, en och annan mygga surrar runt hennes huvud, irriterat viftar hon bort dem, hon tänker, tänker på honom, fortfarande, men hon tänker att det är sista gången, hon drar ett bloss på sin cigarett och blåser försiktigt ut röken som om hon blåste ut honom ur sig, hon tänker att detta är han, han som skulle älska mig, nu fångar vinden han, ur henne och ut i universum, hon sänker blicken mot marken, en tår trillar från hennes kind, hon ser hur den faller och ger ifrån sig ett svagt ljud, hon ler, sista tåren, nu är han borta, hon är fri nu, han har lämnat hennes kropp, för alltid, sista tanken, hon tänker, jag hade kunnat älska den killen, men det får bli i nästa liv, sista kärlekskänslan, hon älskar när hans locker kittlar henne i ansiktet, dem kommer aldrig göra det igen, inte i detta livet, sista nu, hon känner känslan av kärleken, den tunna locken som smeker över hennes ögonlock, hon känner det för sista gången, nu är hon ren, tre tårar faller till marken, hon fångar den sista i sin hand och blåser bort den, sista du

you can't break my broken heart

vet du vad hon tror, hon tror att han är rädd, rädd för att vara sårbar, rädd för att våga öppna sig för någon, rädd för att vara två, rädd för att allt ska ändras när det inte bara är han, utan dem, han är rädd, hon är också rädd, hon tror att man måste vara det, dem är bara arton år hon och han, då är det okej att vara rädd, allt i livet, allt nytt är lite skrämmade, mer än annat, skrämmande att vara kär, skrämmande att låta sig delas med någon annan,
hon har färgat håret nu, färgat det i en annan färg, för att bli någon annan, hon har färgat det för att hon trodde att det skulle ändra henne, men hon är hon, fortfarande, hon kommer alltid vara Lilie, utan eller med honom, kommer Lilíe vara Lilie, hon gillar sig själv, för det mesta, hon gillar honom också för det mesta, men gilla är inte tillräckligt, det är långt från tillräckligt, för mycket, för lite, för lagom, mellan är inte nog,
dem är bara arton år han och hon, kanske är det lagom, kanske är det för lite, ingen vet, men det dem vet nu är att tiden inte är inne, den är inte nu, nu är inte idag eller imorgon, kanske inte om några år, kanske aldrig, men inte nu, nu är inte 2010, 10 juni, 18,09

You said you'd be there for me In times of trouble when I need you and I'm down It's from my side pure love but I see lately things have been changing

hon går rundor på stan, runt runt i cirklar, förbi hm vidare mot espersso house och cubus, hon kollar in i skyltfönstrena men ser inte vad dem innerhåller, hon bryr sig inte, hon orkar inte bry sig, hon går bara, ibland rycker hon till för att hon ser honom gå förbi, eller hon tror att det är han, men nu har hon gått i snart fyra timmar och inte en ända gång har det varit han som gått där vid hennes sida, det är bara en illusion, hon lyfter blicken som om hon tittar på honom, men han är inte där, där är ingen, tomt, platsen bredvid henne på 01.17 bussen är tom, han kom aldrig, han ringde inte, han var aldrig där, kanske var det inte meningen att han skulle var där vid hennes sida, det var, ja nu vet hon, hon bestämde det precis, nu precis, han ska inte vara där, platsen är bättre tom en fyllt med förtvivlan och ångest, nu är det bestämt, klargjort och inget kan ändra på det nu, tomt är det bästa,
hon ler, kollar ut på skogen som susar förbi, hon ser en kvinna på nattpromenad med sin hund, hon ler, från tårna till hårfästet, musiken i hennes öron, ger henne styrka och nu är hon fri, platsen är tom men hon har aldrig kännt sig mindre ensam, det är bättre så, nu, hon tänker högt och säger tyst för sig själv; du kommer alltid ha en liten plats i mitt hjärta, några millimeter, men det är allt du får, allt du är värd, allt,

have you ever been alone in a crowded room when I'm here with you

jag minns en kväll i april,vinden hade ännu inte blivit varm och regdiset låg som en hinna över den annars så vackra staden, detta skulle kunna vara som vilken kväll som helst, men det är det inte, det är en mycket speciell kväll i två människors liv, man skulle kunna säga att det var början på något helt fantastiskt, det var vad dem trodde, eller en av dem i varje fall. det hade börjat som vilken annan kväll, med ångest panik och stress, för henne, för hon som aldrig kan vara lugn, för henne var det som vilken annan kväll, i början, men senare, när hon träffade honom i folkvimlet, i den sekunden, visste hon att hon var hans, men hennes hjärta kunde inte sluta att slå oroliga ojämna slag, hon stod tätt intill honom som för att se till att han inte försvann från hennes sida, hon kramade hans hand hårt som om han var påväg därifrån, men så var det inte, han ville vara där, det var vad hon intalade sig i alla fall, hon vågade inte tro något annat, hon sökte hans blick flera gånger som för att se att han såg henne, som för att få bekräftelse på att han ville var där vid hennes sida, som ännu en bekräftelse, hon var berorende av dem, en blick, en hand, en kyss på hennes kind, utan dem var hon aldrig säker, utan hans ord i hennes öra, hans arm om hennes midja, hans andertag mot hennes nacke, utan dem var hon aldrig säker, orolig, nervös, osäker är ordet som passar in eller hur, hans bekräftelse var inte stor nog för henne, den betydde ingenting egentligen för hon trodde inte på den, hon trodde inte på honom, och vet ni vad, hon hade rätt, hans bekräftelse fanns aldrig, den var inte där, hon hade vara inbillat sig alltihopa, han var en lögn, en fantasi, en illusion, han var aldrig hennes på riktigt han var bara en skugga av vad hon trodde han var, den hon trodde han var, hon hade fel, igen hade hon fel, fler gånger än vad fingar du har på din högra hand har hon haft, fler fel än rätt, fel, nu vandrar hon där igen, på tomma gator fyllda med folk, ensam i rum med tusen andra, nu vandrar hon där igen, Lilie, flickan med sammetskor och rosa kinder, flickan med drömmarna i sina händer, nu går hon där bland alla, men ensam, igen, igen och igen

för varje minut, flera minuter, du är här, i min hand

du vet när hon sa det där, det där om att hon älskar dig, hon menade det, det förstår du va?, hon pratade från sitt hjärta när hon sa att du var allt hon drömmer om, du vet det va? hon vet precis vad hon vill ha och det är dig, du känner de väl? hon är kär i dig, hon älskar varje millimeter av dig med varje millimeter av henne, det ser du väl? det är med dig hon vill spendera sina dagar, varje dag i alla fall i hennes tankar, det vill du väl? det är dig hon kommer tänka på när hon hör den där låten på radion, det är väl så? förstår du inte att det är dig hon tänker på i hemlighet och i evighet, det förstår du väl?

för världen vill inget annat än att se er tillsammans, världen vill bara se er två lyckliga, hand i hand vandrandes nerför gatan med solens strålar i era ansikten, det är det ända den vill att se er två, ni två, ni, för evigt

flera sidor nu

du äcklar mig, du äcklar mig med din fasad, ditt leende och din attityd, du äcklar mig, jag tål det inte, vad är grejen, kom ner, kom ner till oss andra, var med oss, vem är du, vem är det du försöker vara, jag ser det inte, det är för många av dig, vem är du,

vem?

inte mer, nej, inte mer, stopp

i didn't mean to hurt you

solen skiner och det är sommarvarmt, du har allt, du är allt, vem är du, för många, för många tomma blad, tomma rader utan ord, utan innerhåll, för många tomma rader, du kan inte fylla dem, du kan inte komma på de rätta orden för att fylla dem, du kan inte säga nått, du vet inte vad som är rätt att säga, vad som kan fixa allt, du kan inte fixa det nu, det är för sent nu, vad du än säger nu är det för sent, för många tomma rader, för lite ord ur din mun,

du formar dina läppar, som om du skulle säga något, som att du nu hade kommit på det ultimata orden, men du stänger dem igen, och vänder ner blicken i ekbordet, jag ser frågande på dig, men du vågar inte möta min blick, du vågar inte se på mig, det är för sent tänker jag, nu är det för sent, han hade sin chans, men nu är det för sent,
blåmärkerna på min rygg gör ont när jag lutar mig mot de svarvade ryggstödet, jag reser mig, går ett varv i köket, jag reste mig för snabbt, huvudet snurrar och jag trillar mot golvet, du hinner upp mig, du fångar mig i dina armar, där sitter jag, gråtnade i din famn, med näsan djupt i din halsgrop, du luktar trygghet och närhet, men trots det är du så långt borta, dina armar ber mig att förlåta, dina andertag ber mig förlåta, du ber mig förlåta, jag är förstörd, du förstörde mig, dem förstörde mig, jag vet inte nu, nu vet jag inte, nu är det för sent

you don't feel the pain I feel

brännbollsträ, brännbollsträ, kärring, hårda, träiga, slag mot din panna, flera, ett, två, flera, aj, smärtan är värre än den när hjärtat krossats, smärtan är värre än när han sa att du var en fin männskiska men inte för han, smärtan är värre än när din mormor dog, smärtan är ihärdig, ilande, blodet rinnder ner för din panna, som tårarna han torkade från din kind när han lämnade dig, smärtan, smärtan kan inte beskrivas med ord, den är värre än allt

vi kallar henne Lilie, Lilie, med sammetskjol och tusentals fräknar på näsan, just nu blandas fräknarna med regn, blod och tårar, just nu gnids sammetskjolen i löv, lera, och gräs, nu rinner maskaran från hennes ögon, nu försvinner hennes ständiga leende och byts mot blåa, svullna, spruckna läppar,

Lilie, vårsolen lyste i ditt ansikte, värmde dina ljusa lockar och ditt leende smittade av sig på alla när du gick förbi, men allt bra kan inte vara för evigt, och i ditt fall var det sant, smärtan såg dig och bestämde sig för att du var den som skulle få uppleva den, ikväll,

hon springer, springer igenom skogen, springer för att han, han som skulle älska henne, han som hon skulle älska, sa nej, sa nej, det är inte dej jag älskar, nej, jag kan inte säga det till dig, det går inte, vi synkar inte, märker du inte det, du är inte dig själv med mig, vi kan inte vara tillsammans mer,

det hon trodde var sant, var fel, det hon trodde var det hon verkligen visste, visade sig vara fel. i alla fall för honom, hon skrek på honom, tårarna strömmade för hennes kinder och i hjärtat värkte det som tiotosentals knivhugg, hon var krossad, han hade krossat henne, nu springer hon, springer, fort, dem ser henne, tre killar i en minvan, dem ser henne, hur hon springer, dem är ondska, dem är allt vad ondska är,

nu känns inte slagen längre, nu känner hon inget längre, smärtan är för stor för att få plats inom henne och snart är det över, snart är det över, tänker hon, snart måste hon inte leva längre, snart känns det inte mer, snart