have you ever been alone in a crowded room when I'm here with you

jag minns en kväll i april,vinden hade ännu inte blivit varm och regdiset låg som en hinna över den annars så vackra staden, detta skulle kunna vara som vilken kväll som helst, men det är det inte, det är en mycket speciell kväll i två människors liv, man skulle kunna säga att det var början på något helt fantastiskt, det var vad dem trodde, eller en av dem i varje fall. det hade börjat som vilken annan kväll, med ångest panik och stress, för henne, för hon som aldrig kan vara lugn, för henne var det som vilken annan kväll, i början, men senare, när hon träffade honom i folkvimlet, i den sekunden, visste hon att hon var hans, men hennes hjärta kunde inte sluta att slå oroliga ojämna slag, hon stod tätt intill honom som för att se till att han inte försvann från hennes sida, hon kramade hans hand hårt som om han var påväg därifrån, men så var det inte, han ville vara där, det var vad hon intalade sig i alla fall, hon vågade inte tro något annat, hon sökte hans blick flera gånger som för att se att han såg henne, som för att få bekräftelse på att han ville var där vid hennes sida, som ännu en bekräftelse, hon var berorende av dem, en blick, en hand, en kyss på hennes kind, utan dem var hon aldrig säker, utan hans ord i hennes öra, hans arm om hennes midja, hans andertag mot hennes nacke, utan dem var hon aldrig säker, orolig, nervös, osäker är ordet som passar in eller hur, hans bekräftelse var inte stor nog för henne, den betydde ingenting egentligen för hon trodde inte på den, hon trodde inte på honom, och vet ni vad, hon hade rätt, hans bekräftelse fanns aldrig, den var inte där, hon hade vara inbillat sig alltihopa, han var en lögn, en fantasi, en illusion, han var aldrig hennes på riktigt han var bara en skugga av vad hon trodde han var, den hon trodde han var, hon hade fel, igen hade hon fel, fler gånger än vad fingar du har på din högra hand har hon haft, fler fel än rätt, fel, nu vandrar hon där igen, på tomma gator fyllda med folk, ensam i rum med tusen andra, nu vandrar hon där igen, Lilie, flickan med sammetskor och rosa kinder, flickan med drömmarna i sina händer, nu går hon där bland alla, men ensam, igen, igen och igen