ett uppvaknade ur hennes inskränkthet, ett kliv ur sitt eget innersta.
i veckor har hon vandrat runt med bara sitt eget på sin näthinna, och det med rätt.och visst har det varit skönt, att slippa bry sig för ett tag. fast att inte bry sig alls kan va väldigt påfrestande, det kan göra dig till en egotrippad och okänslig person på bara en vecka, en vecka och du är någon helt annan.
för 7h, eller 6h och 45 min för att vara exakt vakande hon, poff sa det och hon va tillbaka, den självcentrarade tjejen försvann, hon såg en flyktväg och tog den. Det var han, han med de mörka lockarna och glittrande leendet som fick henne att springa för livet. Han väckte de döda känslorna som legat och ruttnat inom henne.
Hon minns hans namn och hans vackra ögon, och att hon kände det där "han är snygg" reaktionerna hos sig själv, hon vet exakt hur hon agerar då, exakt!
fan, hon gillade det ju, men så fort känslorna vaknade ur sin grav så va allt tillbaka på noll, osäkerheten och tvivlet inom henne va där igen och hon kunde inte skaka av sig det.
Han kan vara den hon letat efter, vågar hon se efter eller är det för riskabelt... fast egentligen, vad har hon att förlora? hon har två veckor, eller 12 dagar, sen försvinner hennes trygga värld och hon börjar resan mot något större. Så verkligen, hon har inget att förlora, verkligen inget!
