kärlek är för dem, dem som har tur

den första gången vi precis älskat med varandra, du vilade ditt huvud brevid min hals, din tyngd gav mig trygghet, du lyfte upp dig och stödde kroppen på dina armar, du såg på mig och log, jag smekte bort dina lockar från dina ögon och du kysste mig, det finaste minuterna med dig

fading away

jag ger upp, jag ska låta dig gå nu, nu om det är det du vill, jag ger upp. 
det är fortfarande dig jag vill ha, vill ha så mycket att det gör ont, men du försvinner nu, precis som alla andra tidigare gjort, du försvinner iväg från mig och min längtan efter dig den försvinner med dig. försvinn. 
vem är du att hålla i mig när jag inte får hålla i dig, nej det är nog nu, nu räcker det, enough is enough, till och med för mig. 


en längtan
en dröm 
vilja ha
drömma
fantisera
dröm
blundar
illusion
du
jag
oss
vi 

aldrig

be my resolution

hon var liksom redo nu, hon har länge bara dömt allt som handlat om kärlek, lek, lek med kär, hon hade bara låtit allt vara en lek. Att löpa genom dörren när ljuset slår in genom fönstret, det kan hon, den leken är hon expert på. Men att ligga kvar i någons armar och känna sig sårbar, den leken undviker hon att leka. 
men hon hade avstått att leka länge nog nu. hon var redo att bli sårbar, att bli sårad, men också att bli älskad. hon var redo att falla in i dina armar på riktigt. 

på människofyllda gator står de nu, hon och han. i varandras armar, i varandras sinnen, i varandra. men det människorna på gatan inte vet, är att de inte kunde vara längre ifrån varandra. han säger hon är vacker, men pratar om någon annan, han säger han vill ha henne naken i hans säng, men tänker han då på någon annan, hans svar är nej. hennes svar är en förvirrad blick. 
hon frågar frågorna hon aldrig någonsin vågat fråga någon innan, det är framsteg, stora, hennes röst darrar och hon är rädd för vad svaret kommer att bli. det blir en besvikelse så klart, för han är fucked up, precis som hon, kanske mer, men han har också haft åtta år mer att fuckas up på. åtta år och ingen kan se gapet mellan dem för de står tätt, tätt ihop, med pannan, näsan, läpparna, bröstet, låren och fötterna, tätt, tätt, miljoner mil. 
hon erbjuder sig att vänta, vilket är det mest patetiska hon själv hört sig säga, som att skjuta sig i foten, men hon måste, hon kan inte låta honom gå, han är för djupt inom henne, hon måste få lämna en liten bit av sin värdighet kvar i luften, lämnar den, "väntar" 
han får välja, henne, henne, eller ingen alls, men han får välja nu, ingen mer trams, bara raka kort och stabila korthus. 
hon planerade att försöka älska, han planerade ingenting men lyckades ändå krossa hennes hjärta, skickligt enligt få, fruktansvärt enligt många. 
hon är redo att öppna sig, hon är redo att vara öppen

You are the tease, I want you as a friend, but also naked, you are so beautiful, but I can't be with you, I want to kiss you forever, but I have someone else I promised my kisses to, I kiss all my friends, like you kiss me? no freaking way, does she know, yes, no, of curse not, I want to make love with you, I won't think of her while doing it, I will never make it with her but I still want to spend my time on her, 
DUDE, are you fucking hearing yourself?

you fucked this up yourself

hon är faktiskt bara mest arg nu. nu är hon bara arg och besviken, besviken sen arg. hon vill inte kalla dig självisk, men långt ifrån godhjärtad. 
hon vill bara springa men samtidigt hålla i dig hårt. 
hon vill bara hålla dig samtidigt som hon vill slå dig hårt.
för vem är du, vem är du som har rätt att vara så magisk, så ömsint, så nära, när det enda du var, var en enda stor lögn. en fucking illusion igen i hennes sinne men den här gången lika mycket i hennes reality. du var där, naken, blottad, får hon nästan slänga sig med ord som kärleksfull? hon vet att det är bisarrt, hon vet att hon är nästintill patetiskt och att hon på så många sätt inte ens har rätt att känna så mycket som hon känner. men det är starkt, det du gjorde med hennes levande, det är så fucking jävla starkt.
men vet du vad hon sa till mig, vet du vad hon sa, att hon är dig tacksam, hon är dig tacksam för att du väckt hennes iskalla hjärta. hennes välbyggda mur har du lyckats hacka ett om ändå litet hål i. du har öppnat hennes ögon för vad som finns mer där ute än tomma kyssar på svettiga dansgolv, okänsligt grindande mot iskalla betongväggar. du höll henne, du tog in henne i din famn och höll henne där, så hårt att hon trodde det var på riktigt. illusion. 
jag tror du märkte på henne, att hon var rädd, osäker och avvaktande, hela kvällen, hela natten, tills det bara var du och hon, när hon till slut lät dig komma inpå hennes hud. men vet du vad det värsta är, att hon hade rätt. hon hade verkligen all rätt att vara skeptiskt, det skär djupast i henne, att hon ännu en gång hade helt jävla fucking rätt, igen, om dig. fan ta dig! 
hon mår illa, hon vill spy, hon vill bara hata dig på riktigt, hon vill bara vara stark nog att hata dig på riktigt. hon gör sitt bästa, hon tänker dumma saker, men det hjälper inte, det hjälper inte ens lite, för när taken ebbar ut är det ändå bara dina djupt bruna ögon och dina kyssar över hennes nakna hud som ligger kvar, inte ens en gnutta av hat. 


det är det som irriterar henne mest, att hon inte kan vara arg, att hon inte kan känna det som alla säger till henne att känna, jävla idiot! förtrollningen bryts! 

släpp henne, låt henne gå, släpp henne fri. lobotomi.

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!!!