Jag är en vampyr'

delusion

jag har på något vis kommit till freds med tanken om att vi aldrig kommer träffas igen. Jag har en känsla av att vi faktiskt aldrig kommer att träffas igen.

Har jag blivit synsk, nej bara galen

Om det är dömt att misslyckas, vad gör du här då?

Jag är ledsen för att allt kaos i somras. Jag var ett kaos, allt var ett kaos.

Första gången vi kysste varandra, spelades "Wild ones" med Flo Rida då? eller har jag drömt det? Tänker i varje fall alltid på dig när jag hör den.

Det är så vackert där, likt dig. Du kommer älska det. Spara lite till mig.
Haha, jag vet hur opassande och onödigt allt det här är men du är, ovsett jag vill att du ska vara det eller inte, en stor del av mig.
Hälsa från mig!

När du kommer hem så tycker jag vi ska ses, höras av, prata. Saknar att prata med dig. Du är en av de största anledningarna till att jag klarade mig genom sommaren.

Du har väckt upp det jag trott va dött.

Du är fortfarande den vackraste jag mött'

Have you ever been alone in a crowded room, oh ja

att känna sig ensam i ett rum fyllt av människor, den känslan besitter jag, den besitter jag


det är hon som cyklar hem på sitt håll, ensam i natten och försöker se glad ut, men hon är inte glad, inte glad alls. Hon har aldrig känt sig så ensam bland människor, aldrig. omringad av tvåsamhet, omringad. kvävd, ensam, ledsen, kvävd. flyr, om två månader flyr jag, flyr tvåsamheten,

hejdå

klart jag är säker

det är så lätt att falla dit igen, så förbannat jävla lätt

du är den vackraste jag mött

jag tänkte på dig igen igår, på hur smärtsamt vacker du är.
jag kunde skriva igen igår, på berättelsen om oss. det är början till boken som kommer bli, du är min inspiration, du är min energi. jag kan inte längre känna smaken av dina kyssar eller lukten av ditt hår och det gör inget. du är bara ett minne nu och det är okej. du har hjälpt mig mycket på resan till mig själv och jag är dig evigt tacksam. det finns fortfarande ögonblick när mitt hjärta skriker men de är få och du är tunnare, tunnare på min näthinna och det är okej, jag är okej.

inte påmålad och falsk som andra, då är du den finaste jag mött

för bra för att vara

du är fortfarande för djupt inom mig. Nu vet jag inte ifall det är du som är i mig eller jag i dig. Men så mycket vet jag att aldrig kommer du försvinna ur mig. Alltid kommer du få ha dina 2 mm i mitt hjärta. alltid

00.44

lyckoruset, som infinner sig hos henne när hon inser, inser att du inte varit i hennes tankar på hela dagen.
också ett litet surr av ledsamhet, för att slutet på en era är över och likaså är du.

osäkerheten är kvar, som något givande.
hon har tagit två risker på tjugofyra timmar, båda till en av de vackraste män hon sett, en har givit utslag. den andra är kvar i ovissheten, en rätt trevlig ovisshet tycker i alla fall hon

Innan jag kände dig

Innan jag visste vilken musik du gillar innan jag visste vem du är i relation till resten av världen,
innan jag visste vem hon var, hon den där vackra, öppna, söta, dansande, fina och magiska tjejen var.
Innan, förut, då var jag mindre vetande

kär lek, kär i lek. Framtid, nu, framåt,

- Friday im in love. I said, im to

Svara ärligt

Ja, jag tänker fortfarande på dig, lite för ofta

Nej, jag mår inte så bra

djupt, djuriskt och för jävla vackert

det är liksom ingen mening att försöka mera. du är för svåråtkomlig, för fin och för vacker för henne.

hon vill ha dig, ha hela dig. det är det där djuriska igen. det där djupa, innerliga, hungriga. hon fick bara en smakbit, hon vill ha hela menyn. 

hon skulle göra allt, ja typ allt, för att få igen, för att få stryka ditt hår från din kind, få smeka din höft, kyssa dina mjuka läppar, dela din cigg. hon skulle ge nästan vad som helst.

hon försöker inte längre, hon vågar inte försöka mer för hon vågar inte bli besviken. så hon har gett upp. har du gett upp? hon hoppas fortfarande att du inte gett upp henne än. hon hoppas på ett rop från dig, en inbjudan, ett hopp. hon hoppas

lite till. lite till. lite till. men bara lite till

I will wait, I will wait, I will wait for

tre nätter i rad har du varit i hennes drömmar. tre nätter. det är inget djupt, det är inget romantiskt, det finns inget där som speglar de känslor hon tror sig ha för dig. det känns bra. hon är nöjd med det. för nu har det gått för lång tid, för mycket tid har passerat och för mycket har hänt.

nu går hon runt i väntans tider, väntan på att bli svept iväg igen, väntar på att hon ska hitta någon ny att fylla din plats med. hon avvaktar men söker, hon vill känna så igen, även om de två månaderna var de två värsta i hennes liv vill hon känna så igen. hon vill bli betagen, vill bli lycklig, ledsen, tagen. hon vill känna smärta och svartsjuka, längtan och hunger. hon vill vara på väg mot någon igen, på väg mot en känsla. en känsla utan besatthet.

hon vill ta telefonen och slå in ditt nr, hon vill ringa dig och säga att hon finns här, hon är här, här, här, här, och fråga, vart är du? men, men, hon vet vad svaret kommer vara, det hon inte vill att det ska vara, hon vet, vet, för hon är inte dum nog att fortfarande ha hopp. hon är inte så dum, dum, dum. hunger. besatthet.

lite av allt hon gör är för dig, för att få din uppmärksamhet, lite, kanske allt. hon lever och andas lite för dig. men det är liksom lite sjukt, hon är lite sjukt liten nu för tiden. hon slavar igen, slavar under sina känslor för dig. känslor ingen vet om, känslor knappt hon känner till längre. hon känner, hon tänker dig och viskar ditt namn, känner dig, men hur långt bort är du inte, miljoner mil, miljoner.

bryter samman, bryter ihop, skakar, gömmer sitt ansikte i händerna och gråter, hyperventilerar, bryter ihop, minuter, vaknar upp och mår, mår, mår, hur mår du? mår, tänk om hon svarat ärligt på den frågan varje gång någon ställde den, alla hade trott hon va ett psykfall, psyk, galen. besatt.

hon är galen, hon är galen, tokig, galen, psyk, hon är galen och besatt, och vart är du?



Sara Bareilles – Gravity

oh love, one last try

hon vet smärtan, hon känner igen den lika väl som vägen till hennes barndomshem. hon vet att den är bestående, för några fler timmar, några fler dagar och några fler veckor, antagligen, är den bestående. det går bra ibland nu, nu går det faktiskt riktigt bra ibland för du har börjat suddas ut från hennes näthinna, du har börjat blekna från hennes minnen och du har börjat bli mer av en illusion än en verklig person.

hon minns dagen ni träffades, hon minns, hon minns varenda sekund av den dagen, den dagen kommer hon aldrig glömma, hon kommer aldrig glömma vad hon gjorde den där dagen, hur hon tvekade när hon satte foten på perrongen och när hon klev av tåget på okänd plats, hon tvekade, hon tvekar ofta, hon är en tvivlare, en drömmare, en tänkare. hon kommer aldrig glömma smaken av dina läppar och lukten i ditt hår, aldrig. 

mango

månader har gått nu men hennes tid står fortfarande stilla. hon är inte redo att ta steget ut än, hon står kvar en stund till, en stund till på kanten till tryggheten, på kanten till dig.

hon känner obehag, ibland. det är den där känslan av ovisshet och om hopplöshet, hon känner den, ibland. hon är oviss om framtiden, hon är ovisst om sin egen existens och hon är oviss om visheten. du är hennes dröm, hon har en dröm och i den är du huvudpersonen, hon är i den drömmen, hon vill leva i den drömmen med dig, i dig. 

förvirring

hon vet inte vem hon är, hon vet inte vem hon vill vara och hon vet inte vem hon kommer att bli, det ända hon vet är att hon vill, hon vill

Ane Brun – It All Starts With One

Samma visa, igen

Jag är inte hon du blev kär i längre, jag har låtit henne gå för hon var inte den jag ville vara. Hon var en olycklig orolig själ som ingen vill vara. Du kanske trodde jag var lycklig men jag var aldrig lycklig, aldrig. Hon var ett vrak, ett krossat hjärta på två ben, hon var ingen för hon kände inte ens sig själv. Du kanske inte var ängeln på jorden heller men du var mer än jag var. Jag var ett besatt bekräftelseberoende creep. Aldrig kommer hon tillbaka.
Du kom vid fel tidpunkt jag var inte redo för vad du hade att erbjuda och jag föll isär framför dina ögon. Jag ville va allt du ville ha men var aldrig ens nära.
Stoppar fingrarna i halsen och kräker upp det sista av henne och lovar mig själv att aldrig låta henne komma tillbaka.
Hade du ramlat in i mitt liv sju månader senare, hade det varit en helt annan historia skriven på detta pappret.

Min kärlek är förbjuden, det vet jag, men jag kan inte sluta vilja vara din

jag är bäst med det skiter du i!!

det gör mig något så otroligt förbannad, att se henne runt dig och se smärtan i hennes ögon när hon läser dina ord, eller rättare sagt dina tomma ord, dina oxisterade ord. hon smärtar, jag tror hon önskar det va ett brev, ord skrivna på papper så hon kunde ta det och riva det i tusen bitar. hon skriker i skogen där ingen hör, har hon skrikit då? så känns det, så är det nog.
hon är instängd i sin bitterhet, i sin panik över allt och inget hon är bitter arg och irriterad. hon vill ta dig och kasta dig in i väggen, sätta dig på en stol och skrika på dig. inte en aning har hon om vad hon ska säga men det spelar ingen roll för hon behöver det.
vem har bestämt att det är du som ska leda allt det här, vem är det som har bestämt att hon är den som ska behöva vara den sårbara, att det är hon som ska må illa och vilja för mycket. vem har bestämt det. en hel bok vill hon skriva till dig, en handbok i känslor, en handbok i henne. hon vill ge dig alla sina känslor och sen be dig göra vad du vill med dem. hon vill ge dig sig och se vad som sker. hon vill vara hon. hon vill ge dig sig, vilkorslöst, utan krav, hon vill bara få nått tillbaka, det är allt hon vill.
hon kräver inte mycket, hon kräver egenligen inget av dig, hon vill bara vara i din närhet, hon vill bara få chansen att visa att hon är precis lika fin som hon tycker du är, att hon är så förbannat bra, att hon är allt du vill ha, att hon är allt du drömt om, kanske, hon vet som sagt inte, men hon vill ta reda på det!
arg är hon, förbannad, kokade.
hon är rädd för dig, hon är rädd för sina egna känslor för dig, hon är rädd för dig, det är hon, hon är rädd. är du också rädd? jag vet att du också är rädd, det har du sagt till mig.
för hon mår illa när hon tänker på dig, hon blir glad när hon tänker på dig, men hon mår illa och vill fly, inte är det de känslorna hon önskar sig själv, inte är det de känslorna hon vill känna men så är det. du tar hennes andertag, du tar hennes andertag, hon blir förvirrad, stum och osäker i ditt sällskap. är det kärlek?
hon känner sig som en slav under sina och dina känslor. vem är du och vem vill du vara med henne, hon vet inte, för du ger henne inga svar, du ger henne inget hon kan använda, du ger henne inget. spelar du svår? spelar du ett spel med henne så kan hon i alla fall inte reglerna. hon vet inte hur spelet går till, du spelar det ensam i så fall. hon är bara trött, trött på att spela, vill bara leka, leka kärlekens lek. hon spänner ihop käkarna och sväljer en en gång, kollar på mig med sina desperata ögon och bädjar mig om svar, svar på alla hennes tusen frågor om kärlek, om spelet och om dig, spelet, är det så man spelar det? är du sån? vem är du? vem är vem i spelet?
hon har ingen aning,
hon vet inte hur man spelar spelet eller leker leken.
för hon har aldrig varit kär.

vår bästa tid är inte nu

hon kan inte känna sitt hjärta slå längre, hon ser det inte längre på tröjan, den rör sig inte upp och ner med jämna slag, hon hör det inte, hon är tom, tomt är livet utan dig.


vår tid är kanske inte nu, kanske inte någonsin

hon vill vara världens lyckligaste, vara världens mest självsäkra och vackraste varelse någon någonsin skådat, hon är den men hon är tusen mil ifrån. hon är en zombie, hon är en vandrande död, hon är inte vaken i sitt eget liv, hon är den där jävla birollen i filmen om sig själv.
du är världens vackraste, världens finaste, och världens självsäkraste, du är du och hon tycker om dig precis som du är. men sig själv finner hon alla fem felen direkt, med sig själv finner hon bara felen. för henne finns inget rätt. för henne är allting fel.
hon vet att hon inte är mycket att älska, hon vet att hon bara är en själ svävandes i tomrum. hon vet att hon inte är hon, inte ens när du är där är hon där, även om det är precis där hon vill vara. hon vill vara liten i dina armar. vara skyddad av dig och samtidigt skydda dig. för henne är du finast, för henne är du en på miljonen, för henne finns bara du. hon i dig, du i henne, bara.

du är inte lika djupt fast i henne som förr, men du är lika mycket hennes enda dröm, en dröm som kan bli sann!

the never ending story about a girl

Agnes Obel – Just So, musik att läsa till


nu är ni där igen, hon och du, fast det är inte samma du som innan, nej nu är du en ny du, du är ny, ny för henne, ny för hela världen.
hon är fortfarande den samma, samma tjej, med samma känslor, i samma värld, men att du är i hennes värld gör den annorlunda, förändrad, hon är ny i världen med dig.
varje gång hon tänker på dig, ja, för nu är tanken inte längre en enda stor plåga, nej nu kan hon välja själv att tänka, tänka på dig och hur förbannat fin du är. ja, hon vill prata om dig hela tiden, med alla, hela tiden, berätta hur fin hon tycker du är och att hon saknar dig, får hon säga så? får hon känna så? får hon det för dig? för världen? för dig?
länge nu har hennes ögonlock kännts som tegelstenar och hennes hjärta som ett vakum, hon har varit så ensam i sin ensamhet att hon valt att bara gömma sig, gömma sig och sluta vara medverkade i sitt eget liv. hon har tagit birollen i filmen som hon ska vara huvudrollen i. hon är statist i filmen om sitt eget liv. kollar på utan att begrunda vad som sker, kolla någon i ögonen men inte se. hon är ett splittrat glas, tusen skärvor bland kullerstenar, hon trampar på dem utan att känna, glasbitarna tar hon med sig inuti fotsulan, trampar vidare på glas, hon går på glas.

du har lyft henne från marken, om än bara en millimeter, du har pillat ut några glasskärvor ur hennes hud och satt henne i reggisörsstolen.
hon kan nästan le nu, le när hon tänker på dig, le när hon hör ditt namn och le när hon ser dig. även om leendet är svagt, tveksamt och stelt så ler hon nu, nu ler hon för dig, med dig och i dig. hon är inte bara en statist, hon bestämmer nu, lite mer för varje dag, om vad filmen om hennes liv ska handla om, hon är närmare nu, ett steg



vart än du går, perfektion.

Jag vet inte vad jag vet men såklart jag förstår. Såklart. För de flesta människor i världen är det en självklarhet. Att bara bli "kär" sådär, det händer, men en sådan kärlek är bara en illusion, ett desperat försök till en utfyllnad av ett tomrum i hjärtat. En sådan kärlek varar inte, den är byggd på ett omättligt behov och inte på vänskap och äkthet.
Ska jag bygga kärlek med någon så ska den vara äkta!
jag vill lära känna dig, prata om livet med dig, ha vilda diskussioner om meningslösa i-landsproblem, dricka massor med öl, lyssna på musik och göra ingenting med dig. smyga in min hand i din och smeka bort hårlockar från din kind.
De sista två kan och måste vänta.

känslan jag har av att ständigt vilja ta ditt vackra ansikte i mina händer och kyssa dina mjukar läppar kommer inte bli svagare, men den kan jag tygla, för dig kan jag det, för du är värd att vänta på, så mycket vet jag.

Helvete

Jag tror inte riktigt det är friskt, inte friskt att tanken av dig får mig att vilja spy! Inte friskt att jag nästan kvävs av tanken på vad du tänker på.
Kärlek, "kär" och "lek", för många gånger har tjejer och killar splittrat ordet itu och skrivit "jag tog kär och du tog lek" så många gånger jag hånat dem för det! Men det är ju förhelvete så förbannat sant att det värker i mig. jag har tagit "lek" så många gånger, men inte nu, nej nu tog jag nitlotten "kär"!


För mig finns du, finns jag för dig?

rädd

nu är jag rädd, rädd för att jag ska skada mig själv, göra mig illa, otänkbart illa.  

jag är kär, jag är kär, jag är kär, jag är kär, kär, kär, okej jag är KÄR!!!. hon skriker ut orden, stavelse för stavelse, bokstav för bokstav. hon står på en klippa vid havet och vågorna slår mot klippans kant. klyschigt hon vet men havet är hennes terapi nu, havets brus och de salta vindarna hjälper henne att slappna av, att kunna andas igen. många nätter sitter hon uppe, stirrandes in i väggen, liggandes i fosterställning, hulkandes av gråt. meningen med livet, varför hon blev den hon blev och varför hon känner som hon känner, allt i en enda röra, som en tornardo genom hennes hjärna. hon har mer eller mindre gett upp nu, hon försöker resa sig men slås bara ner av sina egna tankar om och om igen, igen och igen.
förr har hon bara blundat för verkligheten, blundat för allt det hemska i världen och allt de kaos som pågår runt omkring henne. men en dag vaknade hon upp ur sin bubbla och fick se, fick se allt hon var rädd för att se. människor i svält, människor i panik och människor i sorg. männsklighetens grymmhet, svart på vitt. hon kunde inte hantera det. hon tappade all tro på godhet och på sig själv. verkligheten krockade med henne, pang, golvet närmare och närmare.

utan dig rasar min värld ihop

för att hjärnan liksom lite grötat ihop sig och lagt av. går på halvfart, något har klibbat fast på vägen. när tankarna endast blir låttext efter låttext, när tankarna bara tänker de dåliga tankarna.
när hela min exictens verkar meningslös, när hela min kropp hela tiden vill vara någon annan stans. hos dig, hos dig och i dina armar, där vill den va, där vill jag va. stopp!
rusar, stannar upp, rusar igen, förvirring, tårar, massor av tårar.

tårar som rinner ner för hennes kinder, rundar hakan och letar sig ner mellan hennes bröst. kalla tårar, två och två rullar de ner mot hennes mage. tårarna är två men hon är ensam.
 helt ensam i en värld med massa andra. att vara ensam i ett rum fullt av människor, att känna sig klaustrofobisk på ett tomt torg, hon kan allt det där. hon är allt det där. fångad i sin egen kropp, fångad av sina egna tankar, fångad av sig själv.

första steget

det är ju för att du inte längre vet vad som är upp och ner i den här jävla världen. för att något, någon eller några bestämde sig för att ta din värld och kasta den rätt ner i marken. ditt liv har fått en hjärnskakning, pang, illamående, yrsel, vill spy!
när ingenting känns som de har en mening längre, det är då det börjar bli dags att oroa sig.
 det är dags nu

det är som första toalettbesöket på korgen, går du en gång måste du gå tusen till. Det är den känslan som värker inom mig ikväll. smärtsamma krampaktiga, strypande andetag blåser genom mina lungor. Jag behöver det, det är vi alla behöver för att överleva. närhet. Jag behöver dina andetag mot min hals, dina fuktiga läppar mot mina, dina mörka ögon att drömma mig in i. Jag behöver dina starka händer runt mina höfter och dina, dina lår mot mina. din svett blandas med min. 

när du inte orkar kämpa längre, när det känns som allt du gjort inte räcker till, som att kvävas av sina egna andetag.
ENSAM.
hon känner sig ful, ful, förskräcklig och ofullständig.

er kärlek är tabubelagd, skrämmande och helt jävla magisk.
Än vet hon inte, om du känner, så som hon känner. Men för henne finns bara du, nu finns bara du i hennes tankar. Hon har inte ens utforskat klart ännu, hon har inte utforskat varje millimeter av din kropp, trots det vet hon, det är dig hon ska ha, det är med dig hon vill vara, varje sekund av sin dag. Det är dina ord hon vill få viskade i sitt öra om natten, din hand hon vill hålla genom stan. Trots alla blickar, trots alla fula ord och all föraktning, är det dig hon ska hålla, hålla hårt, hålla tillräckligt hårt, hon ska hålla, tillräckligt hårt.

bara håll käft

underminerad, mindervärd, patetisk.

det är så det känns att vara mig i ditt sällskap

om det är dömt att misslyckas, vad gör du här då

jag kan säga det om och om igen, intala mig att det inte finns något där, intala mig att du är lika mycket verklig som harry freaking potter. Inte fan hjälper det, nej du kryper bara längre och längre ner i mitt ihåliga hjärta. Inte känner jag något, jag känner inte ett piss för det finns inget där att känna, känner inte, tomt.

Arg, frustrerad, argare, förbannad, glad, ledsen, upprörd, besviken, ensam, euforisk, överkörd, känner allt men ändå inget.

för att åter igen så va allt bara en illusion, en föreställning av något som skulle kunna vara något. det är för att du är den enda som kysst hennes nariga, såriga och trevande läppar, den enda som har hållit hennes kalla, ärriga och skakande hand och du är den enda som dragit din hand genom hennes kort korta hår och sagt att hon va vacker. du är den enda och därför den enda, den enda i hennes tankar, den enda och det skär, river och drar i henne.

världen under hennes fötter har börjat snurra igen. ett bra tag har den varit stilla, väldigt stilla. nu snurrar den, varv efter varv, snabbare och snabbare, hon trillar av. rätt ner i diket bredvid spårvagnsrälsen trillar hon. metaforiskt sett alltså.

hon har sabbat det och hon vet det och jag tror att det är det som är det värsta att hon vet, ibland är det ju faktiskt bättre att inte veta, hon mådde bra av att leva i ovisshet, hon mådde bättre förut, innan du kom, du kom och hon bad dig dra och du drog och sen ovisshet. tills du var där igen, poff, visste, fast hon vet inget egentligen, vad har normen bestämt och vem kan egentligen bestämma förutom de två.

hon har lagt sig, spelet är över, hon har lagt alla korten på bordet, metaforiskt sett alltså.

den stenhårda fasaden är smulad i bitar, hon står framför dig avklädd, naken, tom och vad gör du? ingen vet förutom de två. metaforiskt sett alltså.

Därför.

För att jag mår dåligt när jag tänker på att du är så nära men ändå så jävla långt bort
För att jag mår dåligt när jag tänker på att du inte tänker på mig
För att jag mår dåligt när jag tänker på att jag sa att jag inte tänker på dig
För att jag mår dåligt när jag tänker på oss två, oexisterande
För att jag mår dåligt när jag tänker på dig
För att jag mår dåligt när jag tänker

kär i bilden av dig inte i dig, igen och igen

hon kippar efter andan, hon går snabbare och snabbare men smärtan blir bara värre, knuten i hennes bröst är hårdare än förut. Det blir svårare och svårare att svälja.

Hon är bara ett skal, ett ihåligt berg.

tre månader, tre månader sen hon kände en annan människas andedräkt mot hennes hals, en annans läppar mot hennes, en annans hand i sin. Tre smärtsamma, tomma och ihåliga månader.

hon som brukade gråta floder över förlorad kärlek känner nu inte ett skit, hennes tårar blir bara droppar i hennes ögonvrår. Hon mår illa, hon vill spy, hon vill ligga på toalettgolvet hela dagen och bara andas, in och ut, in och ut, ut och in.

Du gör henne så här, nej inte är det väl precis just du som gör henne sån, men såna som du. Män, män med stora vackra ögon och vackra sätt att vara. Hon är förgiftad av dig, av dig och andra män, men mest av dig. Hon förgiftade dig en gång också, det va fel, grymt och elakt. Hon vet det, hon vet precis hur det är, hon vet för jävla mycket, för jävla för mycket.

hjärtat bultar snabbare och hon faller, äntligen faller hon och hon blir liggandes, liggandes för att du förgiftat henne och hon förgiftat dig.

it's my feet to walk on

jag tror att du är rädd, och att jag bara inte sprang lika snabbt som du. Jag tror att du är rädd men att jag är räddare.

Och hon hade blivit glad, ja, glad det är vad hon blivit, medan jag, jag skriker och slår med armar och ben och gömmer mig djupare ner under täcket. Glad?

Glad är tyngre än hata, glad är en jävla överdrift av vad livet ska vara. Hon, hon bara ler och säger glada, snälla saker medan jag, jag skriker, jag skriker och slår, skriker och skrattar, för patetisk, patetisk är vad livet är.