jag är bäst med det skiter du i!!

det gör mig något så otroligt förbannad, att se henne runt dig och se smärtan i hennes ögon när hon läser dina ord, eller rättare sagt dina tomma ord, dina oxisterade ord. hon smärtar, jag tror hon önskar det va ett brev, ord skrivna på papper så hon kunde ta det och riva det i tusen bitar. hon skriker i skogen där ingen hör, har hon skrikit då? så känns det, så är det nog.
hon är instängd i sin bitterhet, i sin panik över allt och inget hon är bitter arg och irriterad. hon vill ta dig och kasta dig in i väggen, sätta dig på en stol och skrika på dig. inte en aning har hon om vad hon ska säga men det spelar ingen roll för hon behöver det.
vem har bestämt att det är du som ska leda allt det här, vem är det som har bestämt att hon är den som ska behöva vara den sårbara, att det är hon som ska må illa och vilja för mycket. vem har bestämt det. en hel bok vill hon skriva till dig, en handbok i känslor, en handbok i henne. hon vill ge dig alla sina känslor och sen be dig göra vad du vill med dem. hon vill ge dig sig och se vad som sker. hon vill vara hon. hon vill ge dig sig, vilkorslöst, utan krav, hon vill bara få nått tillbaka, det är allt hon vill.
hon kräver inte mycket, hon kräver egenligen inget av dig, hon vill bara vara i din närhet, hon vill bara få chansen att visa att hon är precis lika fin som hon tycker du är, att hon är så förbannat bra, att hon är allt du vill ha, att hon är allt du drömt om, kanske, hon vet som sagt inte, men hon vill ta reda på det!
arg är hon, förbannad, kokade.
hon är rädd för dig, hon är rädd för sina egna känslor för dig, hon är rädd för dig, det är hon, hon är rädd. är du också rädd? jag vet att du också är rädd, det har du sagt till mig.
för hon mår illa när hon tänker på dig, hon blir glad när hon tänker på dig, men hon mår illa och vill fly, inte är det de känslorna hon önskar sig själv, inte är det de känslorna hon vill känna men så är det. du tar hennes andertag, du tar hennes andertag, hon blir förvirrad, stum och osäker i ditt sällskap. är det kärlek?
hon känner sig som en slav under sina och dina känslor. vem är du och vem vill du vara med henne, hon vet inte, för du ger henne inga svar, du ger henne inget hon kan använda, du ger henne inget. spelar du svår? spelar du ett spel med henne så kan hon i alla fall inte reglerna. hon vet inte hur spelet går till, du spelar det ensam i så fall. hon är bara trött, trött på att spela, vill bara leka, leka kärlekens lek. hon spänner ihop käkarna och sväljer en en gång, kollar på mig med sina desperata ögon och bädjar mig om svar, svar på alla hennes tusen frågor om kärlek, om spelet och om dig, spelet, är det så man spelar det? är du sån? vem är du? vem är vem i spelet?
hon har ingen aning,
hon vet inte hur man spelar spelet eller leker leken.
för hon har aldrig varit kär.