Helvete

Jag tror inte riktigt det är friskt, inte friskt att tanken av dig får mig att vilja spy! Inte friskt att jag nästan kvävs av tanken på vad du tänker på.
Kärlek, "kär" och "lek", för många gånger har tjejer och killar splittrat ordet itu och skrivit "jag tog kär och du tog lek" så många gånger jag hånat dem för det! Men det är ju förhelvete så förbannat sant att det värker i mig. jag har tagit "lek" så många gånger, men inte nu, nej nu tog jag nitlotten "kär"!


För mig finns du, finns jag för dig?

rädd

nu är jag rädd, rädd för att jag ska skada mig själv, göra mig illa, otänkbart illa.  

jag är kär, jag är kär, jag är kär, jag är kär, kär, kär, okej jag är KÄR!!!. hon skriker ut orden, stavelse för stavelse, bokstav för bokstav. hon står på en klippa vid havet och vågorna slår mot klippans kant. klyschigt hon vet men havet är hennes terapi nu, havets brus och de salta vindarna hjälper henne att slappna av, att kunna andas igen. många nätter sitter hon uppe, stirrandes in i väggen, liggandes i fosterställning, hulkandes av gråt. meningen med livet, varför hon blev den hon blev och varför hon känner som hon känner, allt i en enda röra, som en tornardo genom hennes hjärna. hon har mer eller mindre gett upp nu, hon försöker resa sig men slås bara ner av sina egna tankar om och om igen, igen och igen.
förr har hon bara blundat för verkligheten, blundat för allt det hemska i världen och allt de kaos som pågår runt omkring henne. men en dag vaknade hon upp ur sin bubbla och fick se, fick se allt hon var rädd för att se. människor i svält, människor i panik och människor i sorg. männsklighetens grymmhet, svart på vitt. hon kunde inte hantera det. hon tappade all tro på godhet och på sig själv. verkligheten krockade med henne, pang, golvet närmare och närmare.

utan dig rasar min värld ihop

för att hjärnan liksom lite grötat ihop sig och lagt av. går på halvfart, något har klibbat fast på vägen. när tankarna endast blir låttext efter låttext, när tankarna bara tänker de dåliga tankarna.
när hela min exictens verkar meningslös, när hela min kropp hela tiden vill vara någon annan stans. hos dig, hos dig och i dina armar, där vill den va, där vill jag va. stopp!
rusar, stannar upp, rusar igen, förvirring, tårar, massor av tårar.

tårar som rinner ner för hennes kinder, rundar hakan och letar sig ner mellan hennes bröst. kalla tårar, två och två rullar de ner mot hennes mage. tårarna är två men hon är ensam.
 helt ensam i en värld med massa andra. att vara ensam i ett rum fullt av människor, att känna sig klaustrofobisk på ett tomt torg, hon kan allt det där. hon är allt det där. fångad i sin egen kropp, fångad av sina egna tankar, fångad av sig själv.

första steget

det är ju för att du inte längre vet vad som är upp och ner i den här jävla världen. för att något, någon eller några bestämde sig för att ta din värld och kasta den rätt ner i marken. ditt liv har fått en hjärnskakning, pang, illamående, yrsel, vill spy!
när ingenting känns som de har en mening längre, det är då det börjar bli dags att oroa sig.
 det är dags nu

det är som första toalettbesöket på korgen, går du en gång måste du gå tusen till. Det är den känslan som värker inom mig ikväll. smärtsamma krampaktiga, strypande andetag blåser genom mina lungor. Jag behöver det, det är vi alla behöver för att överleva. närhet. Jag behöver dina andetag mot min hals, dina fuktiga läppar mot mina, dina mörka ögon att drömma mig in i. Jag behöver dina starka händer runt mina höfter och dina, dina lår mot mina. din svett blandas med min. 

när du inte orkar kämpa längre, när det känns som allt du gjort inte räcker till, som att kvävas av sina egna andetag.
ENSAM.
hon känner sig ful, ful, förskräcklig och ofullständig.

er kärlek är tabubelagd, skrämmande och helt jävla magisk.
Än vet hon inte, om du känner, så som hon känner. Men för henne finns bara du, nu finns bara du i hennes tankar. Hon har inte ens utforskat klart ännu, hon har inte utforskat varje millimeter av din kropp, trots det vet hon, det är dig hon ska ha, det är med dig hon vill vara, varje sekund av sin dag. Det är dina ord hon vill få viskade i sitt öra om natten, din hand hon vill hålla genom stan. Trots alla blickar, trots alla fula ord och all föraktning, är det dig hon ska hålla, hålla hårt, hålla tillräckligt hårt, hon ska hålla, tillräckligt hårt.