söndag 17 juni 2012

utan dig rasar min värld ihop

för att hjärnan liksom lite grötat ihop sig och lagt av. går på halvfart, något har klibbat fast på vägen. när tankarna endast blir låttext efter låttext, när tankarna bara tänker de dåliga tankarna.
när hela min exictens verkar meningslös, när hela min kropp hela tiden vill vara någon annan stans. hos dig, hos dig och i dina armar, där vill den va, där vill jag va. stopp!
rusar, stannar upp, rusar igen, förvirring, tårar, massor av tårar.

tårar som rinner ner för hennes kinder, rundar hakan och letar sig ner mellan hennes bröst. kalla tårar, två och två rullar de ner mot hennes mage. tårarna är två men hon är ensam.
 helt ensam i en värld med massa andra. att vara ensam i ett rum fullt av människor, att känna sig klaustrofobisk på ett tomt torg, hon kan allt det där. hon är allt det där. fångad i sin egen kropp, fångad av sina egna tankar, fångad av sig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar