du, han, hon, honom, henne, dröm, dö

Den sekunden hon bestämde sig för att det är okej för henne att vara förälskad i dig så blev allt ett helvete men på samma gång lättare. Att leva i förnekelse, att förneka, det är hon bra på, sämst på att erkänna. Hon är glad men inte längre lika genuint glad som förut. Hon ser dig falla framför hennes ögon och hon ser lidelsen i dina. Det är svårt att vara kär i dig, riktigt förbannat svårt är det, men hon har liksom insett att det är så det är och så det kommer få vara. Ända tills den dagen du tar ditt pick å pack och flyttar ut ur hennes värld. Den dagen är nära nu, skrämmande nära, det har hon bestämt, ut ska du, ut, ut, ut. 

Hon hoppar av lycka och skriker av smärta. 

Du förtjänar inte hennes känslor, hennes längtan, hennes åtrå, men hon ger dig dem ändå, för du har en gång rubbat henne och då svajar hon tills den dag du säger stopp. 

Vad hennes vänner säger skiter hon i, vad hennes sunda förnuft säger ger hon blanka fan i. Hon följer enbart sitt hjärta, även fast allt talar för den andra vägen. 

 "Yes asshole, I do care about you"

Kryper ner under täcket och fortsätter frossa, flera månader nu och ingen arm kring hennes höft. Ingen som snussar i hennes hår och kysser hennes hals. Hon vet att det är över nu och att det som var alltid kommer bara va. Hon kommer drömma och fantisera för det är så hon fungerar. 

Men hon vet, hon vet något fruktansvärt mycket att det alltid bara kommer förbli en fantasi.

Bon Iver – I Can’t Make You Love Me/Nick Of Time