Min kärlek är förbjuden, det vet jag, men jag kan inte sluta vilja vara din

jag är bäst med det skiter du i!!

det gör mig något så otroligt förbannad, att se henne runt dig och se smärtan i hennes ögon när hon läser dina ord, eller rättare sagt dina tomma ord, dina oxisterade ord. hon smärtar, jag tror hon önskar det va ett brev, ord skrivna på papper så hon kunde ta det och riva det i tusen bitar. hon skriker i skogen där ingen hör, har hon skrikit då? så känns det, så är det nog.
hon är instängd i sin bitterhet, i sin panik över allt och inget hon är bitter arg och irriterad. hon vill ta dig och kasta dig in i väggen, sätta dig på en stol och skrika på dig. inte en aning har hon om vad hon ska säga men det spelar ingen roll för hon behöver det.
vem har bestämt att det är du som ska leda allt det här, vem är det som har bestämt att hon är den som ska behöva vara den sårbara, att det är hon som ska må illa och vilja för mycket. vem har bestämt det. en hel bok vill hon skriva till dig, en handbok i känslor, en handbok i henne. hon vill ge dig alla sina känslor och sen be dig göra vad du vill med dem. hon vill ge dig sig och se vad som sker. hon vill vara hon. hon vill ge dig sig, vilkorslöst, utan krav, hon vill bara få nått tillbaka, det är allt hon vill.
hon kräver inte mycket, hon kräver egenligen inget av dig, hon vill bara vara i din närhet, hon vill bara få chansen att visa att hon är precis lika fin som hon tycker du är, att hon är så förbannat bra, att hon är allt du vill ha, att hon är allt du drömt om, kanske, hon vet som sagt inte, men hon vill ta reda på det!
arg är hon, förbannad, kokade.
hon är rädd för dig, hon är rädd för sina egna känslor för dig, hon är rädd för dig, det är hon, hon är rädd. är du också rädd? jag vet att du också är rädd, det har du sagt till mig.
för hon mår illa när hon tänker på dig, hon blir glad när hon tänker på dig, men hon mår illa och vill fly, inte är det de känslorna hon önskar sig själv, inte är det de känslorna hon vill känna men så är det. du tar hennes andertag, du tar hennes andertag, hon blir förvirrad, stum och osäker i ditt sällskap. är det kärlek?
hon känner sig som en slav under sina och dina känslor. vem är du och vem vill du vara med henne, hon vet inte, för du ger henne inga svar, du ger henne inget hon kan använda, du ger henne inget. spelar du svår? spelar du ett spel med henne så kan hon i alla fall inte reglerna. hon vet inte hur spelet går till, du spelar det ensam i så fall. hon är bara trött, trött på att spela, vill bara leka, leka kärlekens lek. hon spänner ihop käkarna och sväljer en en gång, kollar på mig med sina desperata ögon och bädjar mig om svar, svar på alla hennes tusen frågor om kärlek, om spelet och om dig, spelet, är det så man spelar det? är du sån? vem är du? vem är vem i spelet?
hon har ingen aning,
hon vet inte hur man spelar spelet eller leker leken.
för hon har aldrig varit kär.

vår bästa tid är inte nu

hon kan inte känna sitt hjärta slå längre, hon ser det inte längre på tröjan, den rör sig inte upp och ner med jämna slag, hon hör det inte, hon är tom, tomt är livet utan dig.


vår tid är kanske inte nu, kanske inte någonsin

hon vill vara världens lyckligaste, vara världens mest självsäkra och vackraste varelse någon någonsin skådat, hon är den men hon är tusen mil ifrån. hon är en zombie, hon är en vandrande död, hon är inte vaken i sitt eget liv, hon är den där jävla birollen i filmen om sig själv.
du är världens vackraste, världens finaste, och världens självsäkraste, du är du och hon tycker om dig precis som du är. men sig själv finner hon alla fem felen direkt, med sig själv finner hon bara felen. för henne finns inget rätt. för henne är allting fel.
hon vet att hon inte är mycket att älska, hon vet att hon bara är en själ svävandes i tomrum. hon vet att hon inte är hon, inte ens när du är där är hon där, även om det är precis där hon vill vara. hon vill vara liten i dina armar. vara skyddad av dig och samtidigt skydda dig. för henne är du finast, för henne är du en på miljonen, för henne finns bara du. hon i dig, du i henne, bara.

du är inte lika djupt fast i henne som förr, men du är lika mycket hennes enda dröm, en dröm som kan bli sann!

the never ending story about a girl

Agnes Obel – Just So, musik att läsa till


nu är ni där igen, hon och du, fast det är inte samma du som innan, nej nu är du en ny du, du är ny, ny för henne, ny för hela världen.
hon är fortfarande den samma, samma tjej, med samma känslor, i samma värld, men att du är i hennes värld gör den annorlunda, förändrad, hon är ny i världen med dig.
varje gång hon tänker på dig, ja, för nu är tanken inte längre en enda stor plåga, nej nu kan hon välja själv att tänka, tänka på dig och hur förbannat fin du är. ja, hon vill prata om dig hela tiden, med alla, hela tiden, berätta hur fin hon tycker du är och att hon saknar dig, får hon säga så? får hon känna så? får hon det för dig? för världen? för dig?
länge nu har hennes ögonlock kännts som tegelstenar och hennes hjärta som ett vakum, hon har varit så ensam i sin ensamhet att hon valt att bara gömma sig, gömma sig och sluta vara medverkade i sitt eget liv. hon har tagit birollen i filmen som hon ska vara huvudrollen i. hon är statist i filmen om sitt eget liv. kollar på utan att begrunda vad som sker, kolla någon i ögonen men inte se. hon är ett splittrat glas, tusen skärvor bland kullerstenar, hon trampar på dem utan att känna, glasbitarna tar hon med sig inuti fotsulan, trampar vidare på glas, hon går på glas.

du har lyft henne från marken, om än bara en millimeter, du har pillat ut några glasskärvor ur hennes hud och satt henne i reggisörsstolen.
hon kan nästan le nu, le när hon tänker på dig, le när hon hör ditt namn och le när hon ser dig. även om leendet är svagt, tveksamt och stelt så ler hon nu, nu ler hon för dig, med dig och i dig. hon är inte bara en statist, hon bestämmer nu, lite mer för varje dag, om vad filmen om hennes liv ska handla om, hon är närmare nu, ett steg



vart än du går, perfektion.

Jag vet inte vad jag vet men såklart jag förstår. Såklart. För de flesta människor i världen är det en självklarhet. Att bara bli "kär" sådär, det händer, men en sådan kärlek är bara en illusion, ett desperat försök till en utfyllnad av ett tomrum i hjärtat. En sådan kärlek varar inte, den är byggd på ett omättligt behov och inte på vänskap och äkthet.
Ska jag bygga kärlek med någon så ska den vara äkta!
jag vill lära känna dig, prata om livet med dig, ha vilda diskussioner om meningslösa i-landsproblem, dricka massor med öl, lyssna på musik och göra ingenting med dig. smyga in min hand i din och smeka bort hårlockar från din kind.
De sista två kan och måste vänta.

känslan jag har av att ständigt vilja ta ditt vackra ansikte i mina händer och kyssa dina mjukar läppar kommer inte bli svagare, men den kan jag tygla, för dig kan jag det, för du är värd att vänta på, så mycket vet jag.