hon är inte kär, det är i vart fall en sak hon är helt säker på, kär är något helt annat än det hon känner nu. nu vill hon bara ha kontroll och mest ha dig, inte i någon kär-lek, bara i en lek som är lite mer på hennes villkor än nu, en lek ni båda kan leka, tillsammans, utan förtryck och förnedring. förnedrad är vad hon känt sig den senaste veckan, du förnedra henne och gjorde ditt bästa för att bryta henne, men hon är stark. för jävla jävla stark och det kanske är du som är svag, kanske är det du och inte hon, kanske. respekt, det är det du saknar, saknar, saknar.
hon vill vara kär, hon vill leka kärlekens lek snart, hon tvivlar på att den leken någonsin kommer lekas med dig och det är helt okej, verkligen helt okej.
svin. svin. svin. duch. duch. duch. svin. svin. svag. svin. duch. sargad. svin. sårad. svin. duch. människa. svin. svin. kille. svin. duch. tjej. sargad. sårad. människa. svin.
du förstår inte, jag förstår inte, det är okej, men stäng mig inte ute, jag försöker att förstå, försöker få dig att förstå och förstå dig, släpp in mig, det är allt jag ber av dig, allt.
Birdy – Terrible Love
måndag 24 juni 2013
onsdag 19 juni 2013
tisdag 18 juni 2013
i can't change, even if i wanted to
sitter, ligger, står, går, Lily vart är du nu för tiden, vem är du nu för tiden och hur mår du? hon är inte säker och jag är det definitivt inte. ibland känns det som jag är du och du är jag, som att jag studerar oss tillsammans utifrån där jag varken är dig eller mig, bara ett kaos, hennes hjärna är bara kaos nu och kommer för evigt att vara det. hon måste bara vänja sig, leva med det, leva i symbios med sig själv och hennes nu.
mycket har hänt det senaste året, mycket har förändrats och ruckat hennes värld, runt och runt.
hon är ett asplöv, när det blåser som mest skakar hon som aldrig förr, hon är stark men på samma gång ett korthus, puttar du lite så faller hon. många nätter har vi suttit, ja, många nätter, hon och jag på trappen, hon med tårar i ögonen och jag med förvirrade tankar. för oavsett vad jag säger slutar hon inte gråta och när jag frågar henne, vet hon inte varför hon gråter. hon säger bara att en period varje år faller hennes värld samman och allt bli grått, allt bli på låtsas och hennes liv känns som en film, om henne själv fast hon bara ser, men deltar inte i. fylld av ångest och djupa tankar vandrar hon på solkyssta gator men känner inte värmen, hör inte människornas sommarglädje, ser inte lövens gröna färg, känner, ser, hör, ingenting.
ibland känns det faktiskt som att allt är ute för henne, som att hon kommer ta sina käraste ägodelar, stoppa dem i en ryggsäck och kasta sig utför ett stup. medan jag ibland ser den där starka, starka, vackra Lily glimta förbi och då blir jag lugn, för jag vet, och hon vet, att hon aldrig skulle göra det, hon skulle aldrig, aldrig, hoppa.
mycket har hänt det senaste året, mycket har förändrats och ruckat hennes värld, runt och runt.
hon är ett asplöv, när det blåser som mest skakar hon som aldrig förr, hon är stark men på samma gång ett korthus, puttar du lite så faller hon. många nätter har vi suttit, ja, många nätter, hon och jag på trappen, hon med tårar i ögonen och jag med förvirrade tankar. för oavsett vad jag säger slutar hon inte gråta och när jag frågar henne, vet hon inte varför hon gråter. hon säger bara att en period varje år faller hennes värld samman och allt bli grått, allt bli på låtsas och hennes liv känns som en film, om henne själv fast hon bara ser, men deltar inte i. fylld av ångest och djupa tankar vandrar hon på solkyssta gator men känner inte värmen, hör inte människornas sommarglädje, ser inte lövens gröna färg, känner, ser, hör, ingenting.
ibland känns det faktiskt som att allt är ute för henne, som att hon kommer ta sina käraste ägodelar, stoppa dem i en ryggsäck och kasta sig utför ett stup. medan jag ibland ser den där starka, starka, vackra Lily glimta förbi och då blir jag lugn, för jag vet, och hon vet, att hon aldrig skulle göra det, hon skulle aldrig, aldrig, hoppa.
måndag 10 juni 2013
Release me
Förut brukade hon skrolla tillbaka bland sina bilder och precis där mellan två var det, före och efter, före dig och efter dig. det är ett år sedan nu, före.
halva delen av henne önskar att du aldrig skridit in i hennes liv och svept den förr så stabila marken under hennes svajjiga sneakers. Andra halvan är dig evigt taksam för att du just gjorde det, svepte under det hon så desperat försökt sudda undan i sitt sinne förr. du väckte det och det har sedan dess bubblat under ytan men aldrig fått upplevas så intense som med dig den där natten. det är fortfarande en balansgång mellan fantasi och verklighet, för henne känns du allt för ofta som en dröm, en illusion, en föreställning. Men hon vet lika väl som hon tvivlar att det är sant, att du är sann.
Hon vill skrika ditt namn, om och om igen, skrika det och hoppas på att du ska höra och komma tillbaka. Men du är långt bort nu, ett helt år bort.
Andra människor surrar i hennes liv nu och du är passé, det är inte passé, men du är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)