söndag 5 augusti 2012

Samma visa, igen

Jag är inte hon du blev kär i längre, jag har låtit henne gå för hon var inte den jag ville vara. Hon var en olycklig orolig själ som ingen vill vara. Du kanske trodde jag var lycklig men jag var aldrig lycklig, aldrig. Hon var ett vrak, ett krossat hjärta på två ben, hon var ingen för hon kände inte ens sig själv. Du kanske inte var ängeln på jorden heller men du var mer än jag var. Jag var ett besatt bekräftelseberoende creep. Aldrig kommer hon tillbaka.
Du kom vid fel tidpunkt jag var inte redo för vad du hade att erbjuda och jag föll isär framför dina ögon. Jag ville va allt du ville ha men var aldrig ens nära.
Stoppar fingrarna i halsen och kräker upp det sista av henne och lovar mig själv att aldrig låta henne komma tillbaka.
Hade du ramlat in i mitt liv sju månader senare, hade det varit en helt annan historia skriven på detta pappret.