Agnes Obel – Just So, musik att läsa till
nu är ni där igen, hon och du, fast det är inte samma du som innan, nej nu är du en ny du, du är ny, ny för henne, ny för hela världen.
hon är fortfarande den samma, samma tjej, med samma känslor, i samma värld, men att du är i hennes värld gör den annorlunda, förändrad, hon är ny i världen med dig.
varje gång hon tänker på dig, ja, för nu är tanken inte längre en enda stor plåga, nej nu kan hon välja själv att tänka, tänka på dig och hur förbannat fin du är. ja, hon vill prata om dig hela tiden, med alla, hela tiden, berätta hur fin hon tycker du är och att hon saknar dig, får hon säga så? får hon känna så? får hon det för dig? för världen? för dig?
länge nu har hennes ögonlock kännts som tegelstenar och hennes hjärta som ett vakum, hon har varit så ensam i sin ensamhet att hon valt att bara gömma sig, gömma sig och sluta vara medverkade i sitt eget liv. hon har tagit birollen i filmen som hon ska vara huvudrollen i. hon är statist i filmen om sitt eget liv. kollar på utan att begrunda vad som sker, kolla någon i ögonen men inte se. hon är ett splittrat glas, tusen skärvor bland kullerstenar, hon trampar på dem utan att känna, glasbitarna tar hon med sig inuti fotsulan, trampar vidare på glas, hon går på glas.
du har lyft henne från marken, om än bara en millimeter, du har pillat ut några glasskärvor ur hennes hud och satt henne i reggisörsstolen.
hon kan nästan le nu, le när hon tänker på dig, le när hon hör ditt namn och le när hon ser dig. även om leendet är svagt, tveksamt och stelt så ler hon nu, nu ler hon för dig, med dig och i dig. hon är inte bara en statist, hon bestämmer nu, lite mer för varje dag, om vad filmen om hennes liv ska handla om, hon är närmare nu, ett steg
vart än du går, perfektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar