kär i bilden av dig inte i dig, igen och igen

hon kippar efter andan, hon går snabbare och snabbare men smärtan blir bara värre, knuten i hennes bröst är hårdare än förut. Det blir svårare och svårare att svälja.

Hon är bara ett skal, ett ihåligt berg.

tre månader, tre månader sen hon kände en annan människas andedräkt mot hennes hals, en annans läppar mot hennes, en annans hand i sin. Tre smärtsamma, tomma och ihåliga månader.

hon som brukade gråta floder över förlorad kärlek känner nu inte ett skit, hennes tårar blir bara droppar i hennes ögonvrår. Hon mår illa, hon vill spy, hon vill ligga på toalettgolvet hela dagen och bara andas, in och ut, in och ut, ut och in.

Du gör henne så här, nej inte är det väl precis just du som gör henne sån, men såna som du. Män, män med stora vackra ögon och vackra sätt att vara. Hon är förgiftad av dig, av dig och andra män, men mest av dig. Hon förgiftade dig en gång också, det va fel, grymt och elakt. Hon vet det, hon vet precis hur det är, hon vet för jävla mycket, för jävla för mycket.

hjärtat bultar snabbare och hon faller, äntligen faller hon och hon blir liggandes, liggandes för att du förgiftat henne och hon förgiftat dig.