tre nätter i rad har du varit i hennes drömmar. tre nätter. det är inget djupt, det är inget romantiskt, det finns inget där som speglar de känslor hon tror sig ha för dig. det känns bra. hon är nöjd med det. för nu har det gått för lång tid, för mycket tid har passerat och för mycket har hänt.
nu går hon runt i väntans tider, väntan på att bli svept iväg igen, väntar på att hon ska hitta någon ny att fylla din plats med. hon avvaktar men söker, hon vill känna så igen, även om de två månaderna var de två värsta i hennes liv vill hon känna så igen. hon vill bli betagen, vill bli lycklig, ledsen, tagen. hon vill känna smärta och svartsjuka, längtan och hunger. hon vill vara på väg mot någon igen, på väg mot en känsla. en känsla utan besatthet.
hon vill ta telefonen och slå in ditt nr, hon vill ringa dig och säga att hon finns här, hon är här, här, här, här, och fråga, vart är du? men, men, hon vet vad svaret kommer vara, det hon inte vill att det ska vara, hon vet, vet, för hon är inte dum nog att fortfarande ha hopp. hon är inte så dum, dum, dum. hunger. besatthet.
lite av allt hon gör är för dig, för att få din uppmärksamhet, lite, kanske allt. hon lever och andas lite för dig. men det är liksom lite sjukt, hon är lite sjukt liten nu för tiden. hon slavar igen, slavar under sina känslor för dig. känslor ingen vet om, känslor knappt hon känner till längre. hon känner, hon tänker dig och viskar ditt namn, känner dig, men hur långt bort är du inte, miljoner mil, miljoner.
bryter samman, bryter ihop, skakar, gömmer sitt ansikte i händerna och gråter, hyperventilerar, bryter ihop, minuter, vaknar upp och mår, mår, mår, hur mår du? mår, tänk om hon svarat ärligt på den frågan varje gång någon ställde den, alla hade trott hon va ett psykfall, psyk, galen. besatt.
hon är galen, hon är galen, tokig, galen, psyk, hon är galen och besatt, och vart är du?
Sara Bareilles – Gravity
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar