tre, tre små jack har hon i sin panna, tre små ärr, varje gång hon ser dem tänker hon på dig, när hon drar sina fingertoppar över dem hugger det till i bröstet och hon vill ingen heller än att hennes fingarar vore dina, hon tänker på dig, varje gång
hon vet att det inte var hennes fel, eller ditt fel, och kanske inte ens dem där killarnas fel. det var slumpen, det obestämda som avgjorde hennes tid, men trots det är hennes liv lite sämre nu, nu när du varit i det och valt att lämna det, nu när du hade tagit hennes hjärta i dina händer och sen kastade du det, som om det vore glasspapper, din mes, din, ditt svin, fy fan, hon gråter nu, ofta, oftast för dig, det är dina tårar, hon kan inte se dig nu, ditt ansikte har suddats bort från hennes näthinna, hon känner bara, din hand i hennes, din smekning på hennes mage, dina andertag i hennes öra, det är allt, du finns i henne, men din bild är borta, du är inte där, bara rästerna av din hud, dina andertag, dem finns, dem finns så djupt inom henne, kanske för evigt,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar