ha, vet du vad, det är för sent, ha, och vet du vad, det är inte mitt fel, aldrig mitt fel, jag ska dansa genom sommarnätterna, spränga alla havets vågor och skrika högst av alla utan dig, ha!
hon frågade mig här om dagen, om jag trodde att han fortfarande tänker på henne ibland, vet du vad jag sa till henne? alltid, sa jag. jag vet inte varför eller om jag ens tror det, men jag vill tro det för hennes skull, du sa ju att hon var det finaste gud skapat och att du aldrig skulle låta henne bli fångade av någon annan, men vart är du nu? Emil, vart är du nu?
flera timmar har vi suttit här nu, jag och hon, lyssnat på "från och med du" på repeat hela dagen, ibland säger hon några meningar så som; om världen varit platt hade det varit lättare att åka överallt, eller; jag tror han har glömt att jag finns, visst sa han att han att om jag inte fanns skulle han inte vilja leva? , men om han inte finns, orkar jag leva då? Jag har inga svar kvar, jag kramar bara hennes hand lite hårdare och vilar min kind mot hennes. flera timmar, och vart är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar