tretusenåttahundranittiofyra minuter, tvåhundratrettiotretusensexhundraförtio sekunder, nio veckor, sextiofyra, snart sextiofem dagar,
sen jag såg dig, sen jag såg din rutiga skjorta och dina solblekta seglarskor med randiga strumpor i, två månader, mer än två månader, vart är du? jag känner inte dig längre, jag kan inte minnas hur du ser ut, inte exakt, jag minns dina drag, och din profil, tydligast den som du har när du sover, när din kind pressar din mun och näsa, du är så söt när du sover, jag spederade timmar, tittade på dig när du sov, granskade varje millimeter av ditt ansikte, din rygg, du har en fin rygg, den finaste. Minns du när jag väckte dig genom att bara nudda över din rygg med fingertopparna, du är så kittlig, och du vaknade dirket, tog tag i min hand och drog runt mig, kysste mig i flera minuter, jag tror inte du sov, jag har tänkt på det, du gillade nog bara att få mig att tro att du sov, du ville ge mig dem sista minuterna att ta in allt, kanske tog du med in, in mig, ta in mig, sextiofem dagar, sextiofem dagar av smärta, tårar, lycka balandat med sorg, vart är du? jag saknar dig varje dag, minnerna av dig suddas ut nu, fan, kom tillbaka, vart är du nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar