tisdag 6 juli 2010

det här är, så fel

allt flyter ihop, till en tung, hård, mörk massa, som omsluter sig runt oss, fångar oss och trycker ner oss längre och längre, djupare, tack

hon är kär nu. kärare än någonsin nu, det är dej hon är kär i, det vet du, du vet det för jag sa det till dig, jag visste att du skulle bli glad, så jag sa det till dig idag, innan när vi gick brevid varandra och pratade som bara du och jag kan, du frågade och jag kan ju inte ljuga när du frågar mig någotm, du märker det direkt, jag märker om du ljuger också, din ena mungipa drars lite uppåt och det rycker i din vänstra ögonvrå, jag ser det, därför ljuger vi aldrig du och jag,

hon ligger brevid mig i sängen, vi stirrar i taket, ingen har något mer att säga, han är här nu, hans närvaro är så tydlig fast den inte finns, han är överallt, tack

Jag vet nu, du behöver inte låtsas mera, jag vet allt och nu är det för sent, jag tänker fortfarande, mycket, men snart är allt borta, det känns så, varje timma försvinner du, lite längre bort, tack

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar