hon brukar berätta för mig, om dig, och första gången ni träffades. Flera gånger har hon berättat, oftast när hon varit full, då blir hon alltid lite mer pratsam. Det är så fint när hon berättar, för hon ler, hon ler alltid när hon berättar om dig. Jag kan den nu, kvällen, in i minsta detalj kan jag den nu, för hon berättar och varje gång minns hon nått nytt, ett ögonkast eller en beröring. När hon berätta så blir jag glad, för hon verkar, liksom, glad ändå, för att få ha träffat dig, för att hon fått lov att vara din för ett tag, för att du ville ha henne.
Hon verkar glad, förstår du det?
Jag försår inte det, jag gör inte det, det finns ingen förklaring, det kan inte, hon låter dig vara, hon ser förbi alla dina små fel, alla misstag och all smärta du orsakat henne. Gång på gång verkar hon inte bry sig, hon förlåter dig, hon borde inte, hon borde inte.
Förstår du?
Du är inte värd det, förlåt, men jag tror du vet vad jag menar. Du har stampat på hennes värdighet och suddat ut bit för bit av hennes lycka, bit för bit av henne, och jag hatar dig för det.
Du, hon mår bra nu, bättre, men varje gång hon hör ditt namn eller ser någon som liknar dig, rycker hon till, sedan stelar hon till och drar sig tillbaka, som om hon funderar på vad som gick fel, vad det är för fel på henne.
Fast felen mest är hos dig, jag menar inte att allt var ditt fel, men du borde vetat bättre. Hon är skör, som en porslinsdocka, hennes hjärta är inte lika starkt längre, det borde du sett.
Förstår du?
Fast hur skulle du kunna veta, ni kände ju inte varandra så bra, det sa du själv, hon är en gåta, till och med för mig. Hon har svårt att öppna sig för folk och låta dem komma henne nära, hon är rädd för att bli sårad, men om det är något hon verkligen vill, då är det som om hon stänger allt, hon bara kastar sig, handlöst, ut, eller kanske in i det. För många skrik, för många sömnlösa nätter, för många timmar med min arm om henne när hon skakat av gråt, jag förstår henne, men samtidigt inte. Jag vet inte, jag förlåter dig inte, hon kanske gör det, igen,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar