det är som en fjärli, en mystisk fjäril som glider i en svag sommarbris, den flyger en bit, landar på en maskros, en fjäril som flyger,
"en flicka, i tyllkjol, hon flyger inte, men hon svävar ändå, i små sammetsandaler, på en sommarvarm kullerstensgata svävar hon, hon glider med luftströmmarna, i handen har hon en bukett vilda blommor, förgätmigej, präskragar och blåklockor, blommorna ska hon ge till han, honom som får henne att sväva, han med ögon i skogens färger och randig skjorta, han som alltid får henne att le, han som förvandlar henne till en prinsessa varje gång han håller henne i sin hand, det är till han, hon ska ge sina blommor, sitt hjärta och alla sina tankar, nu springer hon, hon kan inte gå mer, det spritter i hennes brunbrända ben, och hennes hjärta slår fortare än aldrig förr, det är inte för att solen skiner ovanför hennes huvud, eller för att hon hade två fel på matteprovet igår, det är för att hon, idag, den tionde dagen i den sjunde månaden, denna dagen, det är denna dagen hon ska berätta för honom, det hon alltid kunnat säga men aldrig vågat, det som är sanningen, det ända hon verkligen vet just nu, att hon älskar honom,"
det är nostalgi, att med en liten, liten ponny ge sig ut i sommarskogar under solens stålar, att galoppera i ett hav av sammetsgräs och flyga över grenen som vinden lagt över grusvägen, det är nostalgi och bommul för själen, nostalgi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar