somliga dagar passerar i det tysta, de har inte rikitg existerat inte riktigt levts. ibland brukar jag funderar på vad jag egenligen gör här, hur det kom sig att jag blev jag och världen blev som den blev. det är som att mitt liv lite går av sig själv, som jag inte kan styra vad som händer och jag inte kan kontrollera mig själv, på något sätt känns det som att någon styr mig, du styr mig, ni styr mig, han styr mig, varför styr ni mig? konstigt, jag vet inte.
mitt rum har sju hörn, sju, och du finns i alla, du finns överallt, du är allt,
vi är bara sjutton år, sju, vi vet inget om kärlek du och jag, vi vet ingenting, vi måste lära oss lära oss om livet tankar kärlek, vi måste, ihop.
någon dag kommer vi alla falla, en dag kommer den starkaste falla till golvet i tårar, någon gång kommer det hända dig, det har hänt mig, mer än en gång, flera gånger, mest på grund av dig, dig, och mina känslor, mest på grund av mig, mig och dina känslor, mest på grund av mig, mig, och mig,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar