hon är liksom sådär kall fast ändå full av värme. hon vill ha han när men långt ifrån. hans kyssar och hans hand som smeker, den vill hon ha, hela tiden, överallt. men han, han vill hon ha på replängds avstånd. inte för att hon är rädd längre, nej nu är hon inte rädd längre. hon har blivit modig, modig och orädd för att vara sårbar. hon har låtit muren trilla ner och välkomnar in människor under hennes skinn. jag är så stolt, så otroligt stolt över henne. jag är glad, och hon är glad. fina fina Lily. Lily med sammetsskorna och sockerleendet har blivit Lily med platåbootsen och rånarglowsen. hon har blivit stark, starkare än någon någonsin kunnat ana. hon är grym nu, med skinn på näsan och hon är orädd, jag kan inte säga det tillräckligt, hon är orädd, modig och sig själv.
det händer inte mycket nu, inte alls mycket. hon har funnit sig själv, det är tillräckligt. hon har hittat hem i sig själv, hon har funnit ut att hon är kär i kärleken och inte i könet på sin kärlek. hon är vacker, stolt och full av liv. hon är trygg och lugn, vacker, så vacker.
jag är stolt, hon är trygg, vi är glada, lyckliga till och med.
PUSS på dig Lily, puss, puss, puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar